Om gatans kultur och finkultur

Teater

Ät kött och demonstrera mera! Av och med: Daniel Boyacioglu. Regi: Josette Buschell Mingo. DJ: Tobias Blomster. Spelhålan på Barbacka, 9 december.

”Det finns dom som slåss/inte bråkar/dom som slåss för oss/inte bråkar/slåss för oss som slåss/och jag råkar/slåss för oss som slåss/inte bråkar/... Inga politiker bor där jag bor, men styr/jag tror att demokratin är stor, men dyr”.

Raderna är tagna från Daniel Boyacioglus dikt Två världar. Ett poem som betraktar den osynliga muren mellan folk och folk, mellan människor burar och människor i burar och mellan förorten och civilisationen. En värld där några människor köper braja för pengarna medan andra säkrar säkerheten kring de osynliga murarna och kring de runda burarna.

Daniel Boyacioglu en hip hop-poet som typ skriver dikter. Svensk mästare i estradpoesi och en gång elitbrottare i grekisk-romersk stil. En 20-åring som precis som Dogge och grabbarna i Latin Kings har sina bopålar i Norra Botkyrka, en förort söder om Stockholm. 2001 belönades han med Lasse Lindroth-stipendiet och under hösten har TV-tittarna kunnat se honom som programledare för ett avsnitt av Fläsk.

Ät kött och demonstrera mera! är en eldfängd föreställning som hamnar i spokenwordlådan. En genre som inte är speciellt stor i Sverige men som i USA har lockat allt från hip hopare som uttrycker sällan uttalade sanningar om det stora landet i väster till tunga beats och till gamla punkare som Henry Rollins.

Under måndagskvällen stod Daniel Boyacioglu i sitt intejpade revir i Spelhålan på Barbacka. Medan publiken kommer in står han och med skakningar på huvudet ser att människorna inte respekterar hans gränser, eller kanske skakar han kanske på huvudet för att de inte gör det. Där inne i sin svartgula fyrkant klär han av sig både bildligt och med orden. I rytm berättar han allt från små betraktelser av kärleken till politiska åsikter.

Var det inte Shakespeare som undrade om ”Någonting är ruttet i riket Danmark”? Det gör Boyacioglu också (han tänker väl på Pia) och precis som DPZ (före detta Dead Prez) undrar han vem som egentligen är den stora terroristen, Bush eller bin Laden?

Dessutom görs en jämförelse mellan hip hop och poesi, och därmed gatans kultur och finkultur. Var ligger skillnaden? Daniel Boyacioglu river ner barriärerna mellan gata och teater och blandar samman dem på ett härligt oborstat och befriat sätt.

Roger Bing