Samma gamla Uggla

Den låter precis som den alltid har gjort. Uggla själv, 53 år fyllda, springer fortfarande omkring i gympadojjor, träningsbrallor, pilotbrillor och en slips slarvigt knuten runt halsen.

Och det går hem i Svedala, även om de nyare låtarna mottas med svalt intresse. För när Uggla med band bränner av låtar som Fula Gubbar, Jag mår illaoch Kung för en dag, så får den sliriga publiken glädjefnatt och brister ut i allsång.

Uggla behöver inte ens sjunga Trubadurensjälv, det gör publiken åt honom. Så att konserten är lyckad kan man inte förneka. Men den är samtidigt grymt förutsägbar. När Uggla radar upp sina hits blir det också väldigt tydligt att han bara upprepat samma koncept år ut och år in, med enkla, lätt satiriska texter och allsångsvänliga refränger. Det är ju ett vinnande koncept. Men det är också dödligt tjatigt och trådslitet.

Men det är nog som festivalgeneralen säger. Att man kan säga vad man vill om Uggla, men efter två öl sjunger alla med i Kung för en dag. Och jag önskar nästan att jag vore full på jobbet. För det är inte kul att dansa nykter till Ugglas musik.