Småförvirrat pojkrumsäventyr

Ingen lätt uppgift, men den nya ungdomsserien "Alex Rider" försöker ändå. Serien bygger på den brittiske författaren Anthony Horowitz böcker om en tonårsspion med inte så få likheter med en ung James Bond. Precis som sin äldre agentkollega växer Alex Rider upp utan föräldrar och uppfostras i stället av sin farbror Ian och hushållerskan Jack. Han är både ovanligt snabbtänkt och atletisk för sin ålder, fast i det stora hela är Alex en helt vanlig engelsk skolgrabb.

Men en dag dör farbror Ian plötsligt i en mystisk trafikolycka. Alex listar snart ut att farbrodern egentligen har blivit mördad och att han inte alls jobbade på bank utan i själva verket var hemlig agent åt den brittiska underrättelsetjänsten MI6. De skrupellösa spioncheferna ser brorsonens potential och värvar den motvillige Rider till byrån och snart skickas den minderårige spionen ut på uppdrag att undersöka en internationell mordhärva.

Serien har saluförts som ett slags "Dark knight"- eller "Casino Royale"-version. En skitigare och modernare uppdatering av ett pojkrumsäventyr, som ska passa både unga och gamla tittare. Alex är några år äldre än i böckerna och han både svär och dricker sprit. Ett par actionscener är rätt råa, böckernas många knäppa spionmojänger lyser med sin frånvaro. Huvudrollsinnehavaren Otto Farrant lyckas också väl med balansnumret att vara både James Bond och en ledsen tonårskille samtidigt.

Men i grunden är det här ett snällt, polerat och ganska typiskt brittiskt ungdomsäventyr. Inget fel med det, men den här blandningen mellan "Doctor Who" och "Jason Bourne" gör att tonträffen känns smått förvirrad och ganska ojämn. Det ska sägas att bara de två första avsnitten har varit tillgängliga för recensenter och det är möjligt att serien hittar sitt tilltal längre fram. En ny tjej-sidekick ska också ge bättre balans åt originalets sneda könsbalans, även om hon inte har hunnit bli introducerad i de första avsnitten.