Utan misskund – eller manus

Michael B Jordan gör sitt bästa, men han lyckas varken rädda sin fiktiva fru eller den här senaste filmen baserad på Tom Clancys pojkrumsuniversum.

Recension • Publicerad 30 april 2021

Detta är en recension i Kristianstadsbladet. En recension är en kritikers bedömning av ett konstnärligt verk.

Jamie Bell och Michael B Jordan i "Without remorse".Foto: Nadja Klier/Paramount

John Kelly har pensionerat sig från livet som Navy Seal-hårding och slagit sig till ro med sin höggravida hustru. Lyckan blir dock kortvarig. Ett gäng mystiska lönnmördare börjar pricka av hans forna vapenbröder en efter en – och när det är Johns tur råkar de mörda frun i stället. Sjukt nog kommer order från högsta ort att hela incidenten ska tystas ned för att undvika en diplomatisk kris med Ryssland.

Sedan följer en stillsam berättelse om en mans mödosamma själsliga vandring mot acceptans och förlåtelse.

Annons

Skoja. Här ska utkrävas blodig hämnd på de ansvariga om han så måste bränna folk levande för att hitta dem. Så långt är allt väl. Michael B Jordans råa raseri är en naturkraft och de inledande actionscenerna är brutala och spännande.

Så länge "Without Remorse" handlar om en ensam hämnare à la John Wick funkar den. Men tyvärr växlar filmen spår och blir en agentthriller.

CIA plockar in John Kelly på nåder och skickar ut honom på hemligt uppdrag tillsammans med ett gäng kumpaner som man aldrig lär känna tillräckligt väl för att orka bry sig om. Tillsammans nystar de upp en klumpigt hoptotad konspiration av samma slag som vi sett 100 gånger tidigare, men som "Bourne" gjorde bättre för snart 20 år sedan. Det blir några snygga eldstrider, men scenerna däremellan är stela och hårt komprimerade. Jordan har tillräcklig närvaro för att i alla fall lyfta dem bortom mellansekvenser i en "Call of Duty"-kampanj. Synd att man har satt plywoodfigurer i resten av rollerna.

I bokförlagan, Tom Clancys "Utan misskund" från 1993, blir hjälten anlitad av CIA samtidigt som han drar ut i ett privat krig mot ett gäng hallickar som har mördat hans flickvän. Man får anta att manuset är ett resultat av att man har mosat ihop de parallella spåren. Frågan är varför. Berättelsen är ändå helt oigenkännlig. Tom Clancys reaktionära världsbild har åldrats illa, men hans pojkrumshistorier går att renovera bättre än så här. Se hellre den där nya Jack Ryan-rebooten med John Krasinski.

Film