1. Avdelningararrow-down
  2. Orterarrow-down
  1. Tjänsterarrow-down
  2. Annonseraarrow-down

Värdig summering

Per Gessle.
Foto: Björn Larsson Rosvall / TT

De första låtarna på Gyllene Tiders sista album verkar närmast vilja driva med bilden många har av ett ytligt popband med dussinhits. Det är ömsom briljant gesslianskt, ömsom enormt pinsamt textmässigt – eller vad sägs om titlar som "Jag drömde jag mötte fluortanten"?

Men när Per Gessle tar sig an en riktig Sven-Ingvars-klassiker, "Någon att hålla i hand", tar "Samma skrot och korn" fart på riktigt. Saxofonen i originalet har bytts ut mot den kännetecknande Farfisaorgeln i Halmstadbandets version och spelglädjen och hyllningen är uppenbar, speciellt som Gessle ligger bakom en av Sven-Ingvars 90-talshits ("Högt i det blå").

Flera av låtarna därefter har potential att hamna högt på P4:s rotation – och det bör tolkas positivt. Dessutom tar bandet ut svängarna med ett vackert och drömskt körarrangemang i slutet av "Bjud till!", ett av skivans bästa spår. Micke "Syd" Andersson får äntligen testa på rollen som frontman i "Låt denna trumslagarpojke sjunga", med Håkan Hellströmskt "Unchained melody"-komp.

En värdig summering av Gyllene Tiders 40 år långa kapitel i svensk pophistoria, som borde kunna bli minst lika klassisk som deras återförenings-ep från 1996.

kbkbkbkbkb

Pop

Gyllene Tider
Titel: "Samma skrot och korn"
Skivbolag: Cosmos Music