GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Vokala krafter som berör

Nöje • Publicerad 22 november 2011
Foto: Malin Arnesson
Foto: Malin ArnessonFoto: Malin Arnesson

Ett mähriskt svartsjukedrama i bygdemiljö tonsatt av en expressiv tjeckisk tonsättare och framförd på ett konsonantrikt originalspråk kan nog skrämma bort en och annan presumtiv operabesökare. Men lägger man till kompositörsnamnet Leos Janácek och ledande världssolister som Gitta-Maria Sjöberg och Erika Sunnegårdh, och inte minst den internationellt meriterade irländska regissören Orpha Phelan, finns det all anledning att trotsa all eventuell skepsis.

Liksom i vårens överdådiga uppsättning av Offenbachs Hoffmanns äventyr på Malmö Opera har Phelan och hennes anglosaxiska produktionsteam (scenograf och kostymör Leslie Travers och ljusdesignern Thomas C Hase) ånyo utnyttjat Storans väldiga rymd till att skapa en anslående scenbild, där den i handlingen centralt belägna och halvt dekonstruerade möllan olycksdigert ser ut att rämna mot fonden av den mähriska landsbygdens grovkornigt svartvita åkerlandskap och hotfulla molnformationer. Ty detta är ett mörkt och realistiskt drama ur den fattiga verkligheten, baserat på en pjäs av Gabriela Preissová från 1890-talet.

Operan beskriver den förälskade och i all hemlighet gravida titelfiguren (Sunnegårdh), som är tänkt att gifta sig med slarvern, suputen och den blivande fadern Steva (Joachim Bäckström), som emellertid lämnar henne i sticket. När barnet väl är fött tvingas Jenufas styvmor (Sjöberg) att gömma undan både mor och barn för att undkomma den offentliga skammen, alltmedan Stevas mer redlige bror Laca (Daniel Frank) bedyrar sin kärlek till Jenufa. Den dramatiska och gripande operan utvecklar sig sedermera till en veritabel tragedi med starka inslag av skuld och nåd, men framför allt av en gestaltad realism i både intrigen och musiken som är ovanlig för operaverk från den här tiden (urpremiär 1904).

Operans vardagliga repliker motsvarade Janáceks intention att skapa musik i samklang med språkets naturliga rytm, vilket här resulterat i en vacker komposition med språkmelodiska variationer som elegant illustrerar det gestaltade stoffet. Imponerar på scen gör särskilt Sjöberg som med sin dramatiska och vokala kraft skänker sin marterade rollfigur ett djup som berör. Men också Franks klangrika tenor är örongodis denna lördagsafton, liksom den av Marko Ivanovic ledda operaorkestern som fint återger skiftningarna i det musikaliska landskapets känslomässiga höjdpartier och försänkningar.

INTERNAL INTERNAL
Martin Lagerholm
Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.