Ahlenius: Testa indicierna mot "Skandiamannen"

Inget vapen, inget erkännande. Inget dna-spår eller ny teknisk bevisning.

– Det var en besvikelse, jag kan inte säga något annat. Förväntningarna var högt uppskruvade, säger Inga-Britt Ahlenius.

I stället presenterade åklagare Krister Petersson en lång kedja med indicier, som visar hur Stig Engström lämnat uppgifter som inte matchar de andra vittnesmålen på mordplatsen.

Det är svårt att förstå hur polisutredningen kunnat avfärda Engström, säger Ahlenius.

– Där har det ändå gjorts ett förtjänstfullt arbete, då man nu bearbetat polisutredningarna i de här delarna. Man har gett ytterligare en bild av den katastrofalt inkompetenta polisutredningen.

Särskilt kritisk är Ahlenius till Hans Holmér, som vid tiden för mordet var länspolismästare och ledde in utredningen på det så kallade PKK-spåret.

– Och Krister Petersson avslöjar, vilket jag inte kände till, att Holmér sagt att man ska gå till botten med Engström innan åklagaren slår klorna i honom. Underförstått att Holmér inte ville bli störd, i sin ambition att se till att kurderna blir fällda för det här, säger hon.

Holmér kom att sitta på tre stolar samtidigt under utredningen: som spaningsledare, förundersökningsledare och länspolismästare.

– Holmer var inte ens polisutbildad. Han gjorde sig själv till förundersökningsledare, vilket han inte hade rätt till enligt lagen. En förundersökning av ett sådant här komplicerat och allvarligt fall ska ledas av åklagare. Han satte också tillsynsfunktionen ur spel, då han själv som länspolismästare svarade för den främsta tillsynen av polisverksamheten i länet.

TT: Hur kunde det bli så?

– Holmér var nära vän till statsråden i regeringen, han tillhörde det politiska etablissemanget och var uppbackad av regeringen. Därmed drog sig åklagarna tillbaka och gjorde inte anspråk på utredningen. Han kidnappade utredningen, därför att den informella kulturen i Sverige vid den här tiden var sådan att man kunde göra det, säger Ahlenius.

Kommissionen som tillsattes för att granska polisarbetet av mordet på Olof Palme undersökte aldrig nu utpekade och avlidna Stig Engström.

– Polisen tolkade honom som en smågalen person som ville göra sig berömd. Det var inte professionellt. Man skulle gått till botten med hans berättelse, han befann ju sig på mordplatsen.

TT: Vad hoppas du händer nu?

– Jag hade gärna velat höra om de kontakter man haft med sydafrikanska myndigheter. Det fick vi inte veta någonting om. Jag utgår från att Krister Petersson lägger ner sitt bildspel i en dokumentation och tydligare beskriver sitt motiv för att lägga ner förundersökningen.

Ahlenius säger att hon blir trött av tanken att tillsätta en ny granskningskommission.

– Det är ett oändligt material. Kanske kan man simulera en rättslig process och ge Engström en försvarare. Det är otillfredsställande att man stannar vid åklagarens beslut, att han funnit bevisningen tillräckligt för att anhålla. Då hänger frågan fortfarande i luften, en fråga som borde få ett avslut.