Azovregementet: Ukrainas ökända militärförband

Statliga ryska medier har länge porträtterat Ukraina som ett land styrt av nazister. Proteströrelsen Euromajdan 2013–2014 framställdes som en "fascistisk kupp", och inför den folkrättsvidriga annekteringen av Krim uppmanades folket att ta ställning mot "nynazisterna i Kiev".

Syftet med den nu pågående invasionen, har Putin gång på gång låtit meddela, är att "avnazifiera" grannlandet.

Ett återkommande fokus för den ryska propagandan om Ukraina som ett land i klorna på nynazister har alltsedan krigsutbrottet 2014 varit den högerextrema Azovrörelsen.

Rörelsen har sitt ursprung i ett militärt frivilligförband grundat i mars 2014 för att strida mot Rysslandsstödda separatister i östra Ukraina. Bakom förbandet, som tog namnet Azovbataljonen, stod tongivande ukrainska högerextremister. Som symbol valdes den nazistanstrukna varghaken.

Efter att framgångsrikt ha varit med och återtagit kuststaden Mariupol 2014 upptogs bataljonen, tillsammans med många andra frivilligförband, i Ukrainas reguljära styrkor. Den bytte då namn till Azovregementet och blev en del av nationalgardet.

Samtidigt började en politisk rörelse med samma namn ta form, berättar Andreas Umland, Kievbaserad analytiker vid Centrum för Östeuropastudier på Utrikespolitiska institutet (UI).

– De politiska ledarna som grundade Azovbataljonen går vidare och grundar den politiska Azovrörelsen med partiet Nationalkåren, som i allra högsta grad är högerextrem, om än mycket marginell.

I parlamentsvalet 2019 gick Ukrainas högerextrema partier, däribland Nationalkåren, samman och ställde upp med en gemensam lista med kandidater. Tillsammans fick de 2,15 procent av rösterna.

Både Azovregementet och Azovrörelsen har behållit samma namn och symbol, men är enligt Andreas Umland trots det separata fenomen.

– Den politiska rörelsen har civila uniformerade grupper som marscherar med facklor och liknande på ett sätt som ser ut som Tyskland på 1930-talet. I Rysslands propaganda visar man upp dem och påstår att det är det militära regementet, men det stämmer inte.

Azovregementet betraktas efter åtta års strider i östra Ukraina som en av landets främsta militära enheter. Andreas Umland tror att det anseendet, snarare än ideologisk övertygelse, lockar många rekryter.

TT: Är regementet och den politiska rörelsen helt separata entiteter?

– Formellt, ja, men det finns förstås kopplingar eftersom de har samma rötter.

Jakob Hedenskog, även han analytiker vid Centrum för Östeuropastudier, konstaterar att det onekligen fortfarande finns högerextrema soldater i Azovregementet, men att det är svårt att veta vilket inflytande de har.

– Det är klart att det finns ett intresse från rysk sida att lyfta fram Azov som om det vore ett dominerande inslag, eftersom det bekräftar deras huvudnummer om att de är i Ukraina för att bekämpa "nazister", säger han.

– Det skrivs väldigt mycket om dem, men de är i själva verket en marginell företeelse. Det handlar om några hundra eller något tusental personer i en ukrainsk krigsmakt på 250 000 soldater.

TT: Hur ser ukrainarna på Azovregementet?

– Det är få som uppenbart sympatiserar med deras ideologiska program. Samtidigt är det nog många som har överseende med tanke på att de är beredda att offra sina liv för att rädda Ukraina.