Fortfarande långt kvar till 100 000 tester

– I många regioner har man kommit långt och varit väldigt duktig, medan andra ligger mer i startgroparna, säger Harriet Wallberg, regeringens nya testkoordinator.

Antalet tester för pågående coronainfektion ökade med 600 förra veckan, från drygt 28 800 till nästan 29 400, enligt ny statistik från Folkhälsomyndigheten. Det innebär att det genomförs betydligt färre tester än vad regeringen vill och vad det finns analyskapacitet för.

Socialminister Lena Hallengren (S) har signalerat missnöje med hur regionerna sköter testningen och tillsatte förra veckan Harriet Wallberg för att undanröja flaskhalsar och få regionerna att börja testa fler.

Syftet med utökad testning är dels att förhindra smittspridning och därmed rädda liv, dels att få samhället att fungera genom att osmittade personer kan återgå till arbetet.

Fokus för testningen kommer framöver att ligga på tre grupper, berättar Harriet Wallberg.

Den första är personal inom sjukvård och omsorg. På vissa håll har detta arbete ännu inte kommit så långt.

Den andra gruppen är äldre samt personal inom äldreomsorgen – och där är tanken att provta brett, det vill säga inte bara dem med symptom.

– Där menar jag att man faktiskt kan testa alla. Om det är så att man har någon på ett äldreboende som har smittan och inte har symptom är det förödande för andra som den personen kan smitta, säger Harriet Wallberg.

Den tredje gruppen där man vill få i gång testning är personal inom andra samhällsviktiga yrken, allt från poliser och förskolepersonal till chaufförer och transportörer av livsmedel.

TT: Hur ska det gå till? Ska de ringa 1177 och få en remiss och sedan ett kit för självtestning hemskickat?

– Det är något Folkhälsomyndigheten nu snabbt ska planera och dra upp riktlinjerna för.

Enligt Emma Spak, sektionschef på Sveriges Kommuner och Regioner, kan det dröja ytterligare flera veckor innan målet om 100 000 tester nås.

– Regionerna befinner sig just nu i en väldig uppväxlingsfas när det gäller testning. Det viktiga här är att säkerställa att vi har en välfungerande provtagningskedja, att det är patientsäkert och att man faktiskt får prover som man använder på rätt sätt så att det kommer till nytta, säger hon.

Det som framför allt brister för ett utökat testande är logistiken.

– Någon måste trycka på en startknapp, säga att "den här personen ska testas". Det ska eventuellt skrivas någon form av remiss. Sedan måste provtagningsmaterial distribueras till olika ställen, antingen till drive-in-stationer, eller att en bil kommer hem till en. Därefter ska proverna skickas till ett laboratorium, och sedan måste det också finnas en återkoppling, säger Harriet Wallberg.

Testningen får inte utvecklas till en pinnjakt, framhåller hon.

– Det finns antagligen en risk för det och det skulle vara olyckligt. Ska vi testa ska det vara relevant och det ska ge en information som vi har nytta av.