Giraffens långa hals ett "sexuellt vapen"

Kinesiska forskare hävdar att giraffhanarnas bråk om honor har lett till att de utvecklat så långa halsar. Forskningen utgår från ett ovanligt fossil från tidsepoken miocen som hittades i norra Kina 1996. Skallen som hittades var ovanligt tjock vid basen och satt på ett intrikat sätt ihop med en förstorad nackkota och sedan ryggkotor. Ett år efter fyndet konstaterades att fossilet var av ett giraffdjur, en familj som omfattar flera utdöda giraffliknande arter men också dagens okapier och giraffer.

Den avlägsna släktingen till dagens giraffer var utrustad med en inbyggd hjälm och hade avancerade leder i huvud och hals.

– Det är en häftig berättelse om ett fantastiskt sexuellt vapen, säger Ted Stankowich, evolutionär ekolog vid California State University till tidskriften Science där studien är publicerad.

Paleontologerna och Shi-Qi Wang och Tao Deng vid Kinas vetenskapsakademi röntgade fossilet för att undersöka hur delarna var formade och satt i förhållande till varandra. Förutom de ovanligt tjocka halskotorna konstaterades även en benig platta med en tjock hjälmliknande del av horn på huvudet.

Forskarna jämförde fynden med andra giraffdjur och även andra djurarter, bland annat vilda får och myskoxar. De kom fram till att huvudet och nacken var utformade på ett sätt som effektivt skyddade vid bråk med andra hanar och tyder på intensiv kamp om honor. Fossilen döptes till discokeryx xiezhi.

Om arten utvecklade sin speciella hjälm för att slåss om honor, kan det sexuella urvalet även spela roll för utvecklingen av andra arters huvuden och nackar, enligt forskaren Shi-Qi Wang.

– Utvecklingen av halsar är väldigt snabb och flexibel och beror på hanarnas slagsmålsstil, säger hon.

Upptäckten ger ny förståelse för giraffhalsens utveckling och tyder på att artens förmåga att äta blad längst upp på träden snarare varit slumpartad och inte orsaken till giraffernas långa halsar, enligt forskarna.

– De visar otvetydigt att den här lilla giraffen måste ha använt sitt hjälmförsedda huvud för strid, säger Rob Simmons vid University of Cape Town som inte själv deltog i forskningsprojektet.

– Jag önskar att Charles Darwin levde under tiden som den här diskussionen pågår. Han skulle ha blivit förbluffad, säger han.