Kriget splittrar svenska ryssar

23-årige Igor Poljutov har just nu svårt att fokusera på universitetsstudierna. Han är bedrövad efter de senaste dagarnas samtal med släktingar i Ukraina respektive Ryssland.

– När jag pratar med mina släktingar i Ukraina så hör de bomber. De är starka men känner oro så klart. Sedan pratar jag med min ryska släkt – som jag fram till nu haft starka band till och som varit en stöttepelare för mig – och då säger de att det är inget krig, snart är de fria, det är nazister där i Ukraina. Att ryssarna har varit förtryckta där, säger han och fortsätter:

– Jag ser att jag börjar tappa banden till folk i Ryssland nu. Jag känner att jag inte kan prata med människor som inte ser det här som ett krig.

Hos ryska Olga Levanova från Hässleholm, som bott i Sverige i 18 år, väcks minnen av tidigare krig, som det mot Tjetjenien, till liv.

– Jag blir jättekänslig, jag vill gråta.

Hemma hos familjen i Ryssland är det också spänt nu, berättar hon.

– Mina föräldrar har inte talat med varandra på två dagar, på grund av olika åsikter. Min pappa säger att kriget är bra, min mamma att det är dåligt, säger hon och fortsätter:

– Det är jättesvårt. Nu är det bra. Men ändå – två dagar av deras liv. Jag kommer inte ihåg när de bråkade om någonting sist.

Att situationen splittrar både hemma i Ryssland och i Sverige känner även Natalia, som inte vill uppge sitt efternamn, igen. Hennes föräldrar bor i Moskva, hon bor numera i Malmö.

– Det är splittrat, till och med i min familj är det splittrat. Vi försöker göra så det inte går över i vår relation. Min mamma och pappa tycker olika.

Själv anser Natalia att det som sker är en lokal konflikt mellan Ukraina och Ryssland, med syfte att få bort extremnationalism.

– Jag tycker att detta krig är en fas i en global historisk process, men på den lokala nivån kan jag inte kalla kriget för en invasion, snarare en kamp för rättigheter för ryska människor att vara ryska.

De senaste dagarna har hon förlorat en rad vänner på Facebook.

– Jag blir anklagad numera att framföra rysk propaganda, vilket är standardargumentet i en politisk diskussion, men som jag inte kan hålla med om då jag inte tar del av den information som cirkulerar i officiella massmedier.

– En chock, en mardröm. Vad ska hända?

Sara, som bor i Lund sedan tio år, vill även hon vara anonym. Hon är mycket orolig över det som sker, berättar hon. Ursprunget är både ryskt och ukrainskt, men nu känner hon sig utpekad som just ryss.

– Det känns som jag är naken när alla pratar om detta på jobbet och överallt. När vi har fika och jag går in blir det tyst, berättar hon för TT.

Nu oroar hon sig för att ryskspråkiga barn ska fara illa i svenska skolor.

– För barnen är det jobbigt. Alla pratar om krig och små barn säger olika saker.

Natalia i Malmö har avrått sin tonårsson att ge sig in i politiska diskussioner i skolan.

– Min son har börjat få ganska direkta frågor som jag reagerat starkt på. Jag är orolig för hans säkerhet helt enkelt.