”Kristianstad är bästa stället för ett nytt fängelse”

I sommar kan ett besked komma om var det nya skånska storfängelset ska placeras. En som nyfiket följer planerna är Gunnar Lindberg i Leksand. Varför? Det var länge sedan Gunnar lämnade kriminalvården. Han klev in i den redan 1959 och gick i pension 1992. För en dryg vecka sedan fyllde han 93. Även om synen tryter något så är det definitivt inget fel på minnet.

– Men man hoppar inte längre höjdhopp när man är 93, förklarar han läget med ett stort skratt.

Trots att han bott i Dalarna i många år följer han nyfiket utvecklingen i Skåne. Här lade han trots allt större delen av sitt yrkesliv. Han studerade på Socialhögskolan i Lund och arbetade bland annat på nykterhetsnämnden, där man bland annat såg till att alkoholister fick arbete.

– På den tiden var dialekterna ännu bredare än i dag. Jag som kommer från Sörmland hade lite svårt när jag skulle ringa en bonde på Österlen för att fråga hur det gick med personen vi hade placerat där. Jag förstod inte ett ord.

Men med tiden gick det bättre. Och med tiden utbildade han sig till kriminalvårdare. Han var på anstalten i Malmö och en tid på kvinnoanstalten i Växjö. Sedan återkom han till Malmö som chef och blev så regiondirektör för hela södra Sverige. Som sådan hamnade han i en byggstark tid. Häktet i Trelleborg, anstalten i Helsingborg, fängelset i Ystad och det i Vä som stod klart 1984. Alla såg de dagens ljus under hans år.

Vad är den största skillnaden från dina första år i kriminalvården på 50- och 60-talen och nu?

– Åh, du vet jag började ju innan narkotikan hade fått fäste. Det var en stor skillnad när den kom in. Innan dess var det mycket ovanligt med kvinnliga kriminella. Men med narkotikan drogs även kvinnor med, ofta som langare. Jag skulle säga att det är den största skillnaden.

Rehabilitering och skolundervisning har däremot varit viktig i alla år, poängterar han.

– Men vi hade då som nu ständig brist på platser i både häkte och anstalt.

Gunnar minns planerna för Vä-fängelset. Först efterlystes flera förslag på placering och ett av dem var i närheten av flygplatsen i Everöd. Men valet föll alltså slutligen på Vä.

– Kommunen hade planerat för en företagsby där och det innebar bra med bussförbindelser till anstalten.

I processen var Gunnar noga med att det skulle finnas fotbollsplan och verkstad för internerna. Och så minns han konstutsmyckningen.

– En person från statens konstråd skulle se till att den konstnärliga utsmyckningen blev bra. Eftersom Kristianstad hade stor betydelse för filmindustrin i Sverige ansåg han att det skulle synas.

Så det blev en väggmålning med människor som står i biljettkö till en biograf. Med dåvarande kommunalrådet Bo Björnsson avbildad i kön.

– Jag som är historiskt intresserad tyckte mycket om kopplingen till filmen. Jag vet inte om gemene man vet vad Kristianstad betytt för filmen?

Han betonar att samarbetet med kommunen var bra i alla år.

– Det var alla tiders. Kanske de skulle ha varit mer aktiva nu när de nya planerna luftats på nytt.

Han berättar att man redan på 1960-talet pratade om ett storfängelse med placering i Kristianstad. Även om det inte blev av då är Kristianstad fortfarande den bästa platsen enligt Gunnar Lindberg.

– Den är given. Det finns ingen plats neråt Malmö till och dessutom har Kristianstad varit en fängelsekommun sedan urminnes tider, redan innan cellfängelset hade man ett vid kanalen.

Du måste ha mött många öden under din tid inom kriminalvården, hur hanterar man det?

– Jo, jag har sett många öden och sett många gråtande mödrar. Usch ja. Samtidigt, om man tar med sig arbetet hem, då ska man inte vara anställd inom kriminalvården. Man får träna sig helt enkelt att lämna det.

Lika viktigt tycker han att det är att vara stolt över sitt yrke som kriminalvårdare.

– Man gör stor nytta och oavsett vad ens uppgift är, ska man vara stolt.

Hur kommer det sig att du flyttade till Dalarna?

– Det var kärleken. Jag var änkeman, men träffade kärleken på nytt och fick en helt ny familj på köpet. Det var fint det. Nu bor vi i Leksand och har det bra. Men jag minns många kriminalvårdare i Kristianstad med värme.