Ökad hemberedskap i krigets spår
Andelen hushåll som säger sig vidtagit särskilda åtgärder för att förbereda sig för kris och krig har fördubblats, från 22 procent till 45 procent, mellan 2018 och 2022. Det visar en ny rapport från Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Däremot märks inte någon motsvarande förändring i hur länge hushållen bedömer att de skulle klara sig om exempelvis vattnet i kranen slutar att rinna eller om det inte går att köpa mat i butiker, enligt rapporten.
En majoritet av hushållen svarade i enkäten att det dricksvatten som de har hemma skulle räcka tre dagrar eller kortare. Drygt tre fjärdedelar uppgav att maten som de har hemma skulle räcka i minst fyra dagar.
Svårt att definiera
Senast FOI genomförde en liknande enkätundersökning var 2018 – en tid innan pandemier och krig i Europa som kan kännas närmast avlägsen.
Ett dilemma med att uppskatta hemberedskapen är att det saknas en heltäckande definition av vad som utgör god hemberedskap.
"Försvarsberedningen har satt som mål att man ska klara sig i sju dagar, historiskt har den pratat om tre. Men om målet är att människor ska klara sig utan vatten i sju dagar, är det ett svårt mål som kommuner och myndigheter måste förhålla sig till", säger Herman Andersson, en av rapportforskarna, i ett pressmeddelande.
Han understryker att rapporten har fokuserat på att beskriva hur hemberedskapen ser ut, inte att värdera dess nivå – men konstaterar att myndigheter och kommuners arbete skulle underlättas genom tydligare mål och planeringsförutsättningar.
God försvarsvilja
När det gäller försvarsviljan betecknar FOI den, precis som 2018, som god.
48 procent uppges vilja delta i en stridande roll med risk för eget liv; 76 procent vill delta i en icke stridande roll med risk för eget liv; 84 procent vilja delta i en icke stridande roll om det sker utan risk för eget liv.
Den allmänna försvarsviljan, som innebär att man anser att Sverige ska försvara sig med vapen vid ett angrepp, har också ökat och hamnar på 90 procent, jämfört med 80 procent 2018.
Undersökningen har även tittat på försvarsviljan om ett nordiskt grannland angrips. Runt 30 procent uppgav sig vara ganska eller mycket villiga att gå in i en stridande roll i ett sådant läge.
"Att så många säger sig vara villiga att delta i ett nordiskt grannlands väpnade motstånd måste betraktas som en hög siffra", fastslår rapporten.
Fakta: Om rapporten
Drygt 1 800 personer har svarat på en enkät kring hemberedskap och försvarsvilja, genomförd i samarbete mellan SCB och FOI.
Svaren redovisas i rapporten "Den svenska allmänhetens hemberedskap och försvarsvilja".
Hemberedskap handlar om hur länge man klarar sig utan tillgång till exempelvis el, vatten eller möjligheten att handla mat i butiken. Kan mätas på två huvudsakliga sätt:
Självskattning av möjligheterna, där de tillfrågade själva får värdera sina möjligheter. Fördelen med den metoden är att de som tillfrågas vet vad som finns i deras närhet. Nackdelen är att människor är dåliga på att göra självskattningar.
Att fråga efter faktiska resurser, om det exempelvis finns ett alternativt sätt att laga mat om elen försvinner, till exempel i ett spritkök. Fördelen är att de tillfrågade vet vad som finns i deras hem. Nackdelen är att man bara får svar på det man frågar efter, utan att få tilläggsinformation.
Försvarsvilja kan beskrivas som benägenhet att handla på ett visst sätt eller ha en viss åsikt i ett försvarsrelaterat syfte. Det kan vara att ställa upp med vapen i hand, att gå till jobbet på en förskola för att ta hand om soldaternas barn eller att bara tycka att Sverige ska försvara sig med vapen. Försvarsviljan har mätts på tre nivåer:
Allmän försvarsvilja – om man anser Sverige ska göra väpnat motstånd.
Personlig försvarsvilja – vad man själv vill göra.
Understödjande försvarsvilja – exempelvis delta i finansiering av militärt försvar.