"Samtal med anhöriga är viktiga även för oss"

Han är van vid att möta sövda patienter på operationsbordet. Men att ständigt vårda människor som inte är vakna är nytt – och väldigt speciellt, berättar Philip Haraldson, till vardags gynekolog på Danderyds sjukhus.

– Jag kan aldrig interagera med dem. Man måste vänja sig vid att prata med dem och säga saker utan att få någon respons tillbaka. Det är en brygga att ta sig över. Det är det verkligen, berättar han.

Philip är färdig specialist i gynekologi och obstetrik till sommaren. Just nu har han avverkat sin fjärde vecka på intensiven och vårdar patienter som är svårt sjuka i covid-19.

– Man har kommit till en nivå i sitt yrke där man kan det man gör. Men nu tar man ett steg tillbaka, jag är väldigt grön i det här och det är en väldigt annorlunda vård att förhålla sig till. Det är speciellt. Men jag har fått jättebra stöd, säger han om dagarna på IVA.

Vid sin sida har han alltid en mer erfaren läkare som är van att vårda människor i behov av intensivvård. Det är en trygghet för honom och han är en viktig avlastning för IVA-läkarna. Men att vårda coronasjuka är svårt för alla, oavsett antal år i yrket.

– Intensivvårdsdoktorer är duktiga på IVA-vård, men det här är en helt ny sjukdom, säger Philip.

– Vi vet väldigt lite om vad som är en optimal behandling för den här sjukdomen och den slår fruktansvärt hårt. Människor ligger på IVA väldigt länge.

Att inte ha facit eller svar på alla frågor kring viruset kan vara frustrerande, berättar Philip Haraldson.

– Hur kommer patienterna att må när de kommer från IVA-vården? Kommer de att komma tillbaka till sitt vanliga jag eller inte? Det är klart att vi kan ge någon slags gissning, men vi vet faktiskt inte.

Eftersom anhöriga inte får besöka intensiven ingår det i arbetsuppgifterna att ge dem en uppdatering om läget. Det är viktiga samtal, inte bara för den som har en nära anhörig inlagd på IVA.

– Man vet att de kanske går och väntar på det där dagliga samtalet för att höra hur det går, säger Philip och tillägger:

– Men det är också viktigt för oss. När de ligger där sövda så blir det mycket mer en person när jag pratar med anhöriga, personer som verkligen bryr sig om den här människan.

Tanken är att han ska fortsätta hjälpa till på intensiven fram till slutet på maj. Men när det gäller jobbet tar han främst en dag i taget.

– Men man tänker även lite på hur samhället ska kunna komma tillbaka till ett normalläge. Den horisonten skjuter jag bara längre fram. Först tänkte jag slutet av sommaren, men nu tänker jag tidigast nästa år, säger Philip Haraldson.