Sölvesborgs tidigare kulturchef: ”Retoriken påminner om fascister och kommunister”
Det var den 24 oktober, ironiskt nog samma dag som kommunens evenemang ”Kulturkalas” inleddes, som det offentliggjordes att Lenninger skulle sluta med omedelbar verkan.
Det skäl som angavs från kommunledningen var en förtroendeklyfta som sades ha uppstått mellan de båda parterna: Lenninger hade enligt ett pressmeddelande inte samma syn som arbetsgivaren på chefskapets roll och uppdrag i kommunens förändringsarbete.
Nu har alltså Sofia Lenninger skrivit en debattartikel. Hon beskriver utförligt de händelser som gjorde det omöjligt för henne att stanna kvar på sin post och analyserar den kulturpolitik som nu förs i kommunen.
I sak är det inte så mycket nytt som kommer fram. Hon berättar hur hon i princip omedelbart efter samstyrets maktövertagande hamnade i hetluften. Detta i samband med att det sverigedemokratiska kommunalrådet Louise Erixon vill göra förändringar i biblioteksplanen och bad Lenninger att se till att förändringarna höll sig inom lagens råmärken.
Nästa prövning var det riksbekanta bråket om utmanande samtidskonst. Här såg Sofia Lenninger hur politiker gav bilden av att kommunala resurser hade lagts på konst som var provocerande, något som enligt henne inte är sant.
När så det så kallade 220-punktsprogrammet presenterades hamnade tjänstepersonerna i kommunen i ett dilemma, eftersom där står att bidrag endast ska gå till föreningar vars verksamhet är ”rotade i sådana normer som format det svenska samhället”.
”Vem ska avgöra vad som menas med sådana normer?” undrar Sofia Lenninger i DN-artikeln.
Den tidigare kultur- och bibliotekschefen understryker att hon inte har agerat för någon egen politisk agenda, utan försökt införa ett yrkesmässigt tjänstemannaperspektiv.
Mot slutet av artikeln kritiserar hon den retorik som bland andra Jimmie Åkesson och Louise Erixon har använt och där de har målat upp en bild av motsättningar mellan elitkultur och folklig kultur.
Detta är en retorik som används för att styra bort från en mångfald i kulturen, i riktning mot enhet och likriktning, anser Lenninger. Hon skriver att i den retoriken finns ”bekanta drag som påminner om hur fascister och kommunisterna agerade en gång i tiden.”
