Tre brexitknutar parterna inte lyckas lösa

Storbritannien lämnade EU den 31 januari, nästan fyra år efter folkomröstningen som splittrade landet. Då inleddes en övergångsperiod under vilken i princip allt har varit som vanligt i relationerna mellan Storbritannien och de 27 länderna i EU vad gäller regler, förordningar och budgetbetalningar. Från och med årsskiftet kommer det dock att förändras, när brexit blir ett fullbordat faktum även i praktiken.

Men trots månader av samtal har parterna inte kunnat komma överens om hur handel, fiske och andra samarbeten ska se ut när övergångsreglerna löper ut. Och nu brinner det i knutarna. Alla EU-länder måste ställa sig bakom avtalet.

– Parterna positionerar sig förstås i förhandlingarna. Jag tror dock att de kommer att nå ett avtal före EU-toppmötet senare i veckan. Men mycket kan fortfarande gå fel, säger Catherine Barnard, professor i EU-rätt vid University of Cambridge.

Framförallt är det tre stora tvistefrågor som förhandlarna har stångats med.

Den första stötestenen gäller åtgärder som ska säkerställa att företag kan bedriva affärer på rättvisa villkor. Det här är inga nyheter när det kommer till handelsavtal, men EU vill att britterna ska fortsätta att stå nära unionens regler när det gäller arbetares rättigheter, miljöregler och statligt stöd till företag. Storbritannien vidhåller dock att hela poängen med brexit var att bryta sig loss från den typen av gemensamma regler.

Den andra stötestenen gäller fisket. EU har krävt omfattande tillgång till Storbritanniens fiskevatten – vilket britterna tycker är att gapa efter för mycket. Brittiska förhandlare beskriver landets nya status som en oberoende kuststat där de egna båtarna kommer att prioriteras. Men kommer parterna inte överens om tillgången till fiskevattnen kommer Storbritannien inte heller få full tillgång till EU:s marknad för att sälja sin fisk där.

Den tredje stötestenen gäller hur framtida tvister ska hanteras. Det handlar bland annat om vilken roll Europeiska unionens domstol ska ha. EU vill ha befogenhet att ensidigt kunna införa tullar på brittisk export om Storbritannien inte följer Bryssels regelbok i händelse av policyförändringar. Men britterna ser hellre ett avtal där handelsvillkoren kan stöpas om vid betydande avvikelser från ursprungsavtalet.

– Fisket är nog den fråga som kommer att vara enklast att lösa, säger Barnard.

– Det är mycket svårare när det gäller vilken uträckning Storbritannien måste följa EU-regler om miljö och arbetsvillkor. Den största utmaningen gäller statligt stöd till företag, eftersom EU oroar sig över att det ska bli ojämlik konkurrens.

Om det inte blir något avtal den här veckan tror Barnard att parterna kommer att ta en kort paus. Det finns enligt henne tid för ett sista försök, eftersom avtalet måste godkännas av EU-länderna och EU-parlamentet – varav det senare har flaggat för möjligheten till ett extra sammanträde i elfte timmen: den 28 december.

– Om det också skulle misslyckas så blir det inget avtal. Det står verkligen och väger nu, jag tror att chanserna för ett avtal är 52 mot 48, säger Barnard.

– Det vore väldigt allvarligt för såväl Storbritannien och EU. Men den brittiska ekonomin skulle drabbas hårdare eftersom effekterna för EU sprids ut på flera länder.