Klockrena kakor hos Axelssons

Måndag förmiddag, folk kommer och går hela tiden. Pensionärer köper bröd och bullar och försvinner ut igen. Tjejer som ser ut att gå i gymnasiet sitter en trappa upp och äter lunchsallad och macka.

Men vi fastnar för riktig fika och får vänlig guidning till de populäraste alternativen. En fastlagsbulle kan vi inte motstå även om det är en bit kvar till fettisdagen. Den ser ganska ordinär ut, men så fort vi känner den grovhackade mandelmassan och bullen på tungan åker vi rakt tillbaka till barndomen. Så här var det ju bullarna brukade smaka, frodiga och färska med precis lagom mängd kardemumma.

Utan att vi har planerat det blir avsmakningen rena trestegsraketen. Från fastlagsbullen fortsätter vi till den lilla kakan som kallas ekorrbo, med en spritsad ring av mandelmassa kring boet av hasselnötter. Frasig och samtidigt härligt kladdig i mitten.

Till sist hugger vi in på cheesecaken som är ny i sortimentet. Även här en fin mix av olika texturer: en ovanligt luftig och fluffig konsistens, nästan som glass, med frisk citronsmak, toppad med pumpafrön som ger skönt tuggmotstånd med nötig eftersmak.

Känslan är att alla kakor är helt nybakade. Man blir faktiskt lite lycklig. Gofika är alltid värt sockret.

Interiören är mer pliktskyldig än fulländad, men det spelar inte så stor roll. Känslan av ett sorlande fik förhöjer mysfaktorn mer än snygga bord och stolar.

Tavlan på väggen visar på ett generöst utbud av kaffe. Men espresson, grunden för latten, cappuccino eller macchiaton, görs med en helautomatisk maskin. Vi väljer en vaniljlatte som görs med en tillsatt essens. Resultatet är en kärv och söt upplevelse som inte gifter sig. Den har säkert sin publik, men vi borde valt bryggkaffet.

Tesortimentet är inte så spännande, ett grönt, några smaksatta svarta och earl grey, alla i påse.

Sammanfattningen är att Axelssons conditori är ett ställe man kommer till för de läckra kakorna. De är värda att ta en omväg för.