Är skånsk mat alltid bäst?

Propagandan för skånsk mat är stundom patetisk. Chefer inom Region Skåne, konsulenter och till och med en pensionerad och av tiden förbisprungen direktör från Hushållningssällskapet påstår att om inte konsumenterna köper skånsk mat förlorar Skåne sin livsmedelsproduktion.

Men ska konsumenterna ha detta ansvar, när inte ens de riktigt stora inköparna ICA, KF och Axfood, vars sammanlagda inköp praktiskt taget bestämmer utvecklingen i den industrin, har det? Och när en del av dem som äger företagen inte drar sig för att sälja ut dem till köpare utanför både Skåne och Sverige!

Till detta kommer de viktigaste övergripande argumenten; marknadernas internationalisering och industrins globalisering.

Vårt medlemskap i EU innebär att varor ska produceras där det är lämpligt och säljas inom EU.

Samtidigt söker sig industrin till länder med bästa villkor. Vad som hänt i internationell ekonomi under 1990-talet tycks ha gått konsulenter och en pensionerad direktör spårlöst förbi.

Är det någon grupp i Sverige, som över tiden tagit ett tungt ansvar för livsmedelsproduktionen, är det väl svenska och skånska konsumenter. De har betalat Europas högsta livsmedelspriser och sedan tvingats betala sin matnota ytterligare en gång genom totala subventioner till bönderna på 15-17 miljarder kronor per år

För någon vecka sedan kritiserade EU-kommissionen Sverige för dålig konkurrens och för höga livsmedelspriser! Ännu bättre hade varit om EU tagit sig samman och föreslagit nedskurna jordbrukssubventioner och slopade diskriminerande tullar mot länder utanför EU.

Ska företagen i Skåne klara sig måste de erbjuda bättre och billigare produkter än konkurrenter från Småland, Själland, Jylland, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien, Frankrike och andra länders företag.

Tappar de skånska livsmedelsföretagen marknadsandelar, beror det på att deras produkter är för dåliga jämfört med konkurrenternas! Det kan inte konsumenterna göra något åt.

För de stora logistikföretagen är begreppet skånsk mat utraderat. Inköparna i de stora kedjorna ICA, KF och Axfood studerar kvaliteter och priser och fattar sina beslut utifrån analyserna.

Företräde för varor producerade i någon särskild region kan givetvis inte lämnas. Skånska livsmedel säljs bara om de är bra och har rätt pris.

En allt viktigare markering är de olika kedjornas egna varumärken. När talesmän från skånska produkter ser dessa som ett hot saknar den kritiken intresse för konsumenterna.

Förekomsten av varumärkena är bra för konsumenternas valmöjligheter. ICA, KF och Axfood testar säkert varorna noga. Det ligger både i deras och konsumenternas intresse. Dessutom blir dessa varor i allmänhet billigare; det är ju en poäng i marknadsföringen.

En avgjord svaghet i böndernas och de skånska producenternas argumentering är att de underskattar varuprisernas betydelse för konsumenterna.

Det räcker inte med att fokusera på miljö- och kvalitetsfrågor. Man kan aldrig isolera konsumenterna från en varas pris.

Den som står och väljer mellan dansk och svensk fläskfilé i sin ICA- eller KF-butik måste fråga sig varför den svenska kostar 20 eller 30 kronor mer per kilo? Hemköp löste på sin tid problemet så att man vägrade sälja den billigare filén.

Rollen som sändebud för LRF slutade med att Hemköp är praktiskt taget utslaget!

Avgörandena har flyttats från bönder och producenter till varukedjans två sista led. Vi kan studera hur marknaden omstruktureras särskilt i Skåne. ICA omorganiserar sin kötthantering drastiskt. Transporten går till en ny färskvarucentral i Västerås och köttet distribueras ut över landet till ICA-butikerna.

Givetvis har skånska producenter samma möjligheter att sälja till ICA som konkurrenter i Danmark, Tyskland och så vidare. Men man lär inte kunna sälja på argumentet att varan är skånsk. Den måste vara bra, kanske till och med bäst, och priset konkurrenskraftigt. Den här utvecklingen gynnar varukedjans allra sista led; konsumenterna.

Särskilt viktig är den ökande konkurrensen i detaljhandeln. De stora svenska kedjorna får möta de stora internationella. Lidl är på plats och Aldi väntas komma. På väg in är också danska Netto, som till 50 procent ägs av ICA. Med sig har de nya tyska och danska kedjorna sina inköpskällor.

Säkerligen ser också svenska kedjor över sina källor. Industrins förhållningssätt till de nya företagen kommer att bestämma hur marknadsandelarna fördelar sig.

Gamla monopol inom livsmedelsbranschen får det svårt om de ska lyssna till signaler från Hushållningssällskap, LRF och liknande organ. Ett exempel på detta är Arlas nej när Lidl ville köpa mjölk för att sälja under eget varumärke. Arlas handlande påminner om smidigheten hos en gammal AGA-spis. Det svar Arla och marknaden fick blev mjölkimport från Tyskland. Det var bra för konsumenterna.

För skånskt vidkommande är frågan om bondekooperationens företag klarar den nya konkurrensen. Det är inte en dag för tidigt att dessa företag tvingas arbeta på en konkurrensutsatt marknad. Men de ska inte tro att de får någon särskild hjälp av konsumenterna. De har bara en sak att göra: Att gilla läget och bli mycket bättre.