Återföreningens år
I New York har röken sedan länge stigit undan och ruinerna rensats upp, arkitektoniska tävlingar pågår inför återuppbyggnaden av Manhattans kärna och turisterna bordar åter flygplanen. Men i den internationella politiken står aktörerna fortfarande mentalt samlade kring förödelsen från 11 september och tittar sig kring i en blandning av villrådighet och beslutsamhet. Al-Qaida har under året reparerat sina cellnätverk och gjort sig påminda i fruktansvärda attacker på Bali och i Kenya. Från okänd ort kom en raspig bandinspelning med nya hot och hat som sades stamma från Usama bin Ladin. Världens underrättelsetjänster är eniga om att frågan inte längre gäller om utan när nästa 11 september kommer. Under tiden laddar USA upp på annat håll för ett krig mot Saddam Hussein. FN: s säkerhetsråd lyckades enas om nya vapeninspektioner, men det står klart att Iraks medgivanden måste vara fullständiga för att blidka den amerikanske administrationen. I Moskva ockuperade tjetjenska rebeller en musikalteater och höll under ett dramatiskt dygn en nästan tusenhövdad publik fången innan ryska specialstyrkor gick in med en hemlig gas som inte bara dödade gisslantagarna utan också många i gisslan. Det ryska svaret blev fortsatta tröstlösa aktioner i Tjetjenien. I Kina tog en ny generation över makten utan minsta blodspillan; en unik händelse i Kinas moderna historia. Den parallella strategin av utvidgad kapitalism och fortsatt diktatur lär fortsätta, men Kinas samhälle upplever nya, intressanta underströmmar. Hos kommunistkollegan Nordkorea härskar det totala mörkret, upplyst blott av det radioaktiva skenet från landets omstartade kärnkraftsprogram. Det senare skapade förnyad oro för ett Nordkorea på jakt efter kärnvapen. I Iran växte studentprotesterna mot prästregimens intoleranta, hårda styre. De tända eldarna för frihet och demokratisk utveckling utanför Teherans universitet var ett av 2002 års bästa ögonblick. 2002 var också de europeiska valrörelsernas år. I Tyskland öppnade sig himlen och skapade översvämningar som gav den i opinionsundersökningarna besegrade Gerhard Schröder möjlighet att genom rådigt ledarskap återvinna väljarnas förtroende och säkra fyra nya år av rödgrönt maktinnehav. Men djupgående ekonomiska problem fortsätter att hämma den viktiga tyska tillväxten. Regeringens popularitetssiffror har sedan valet fallit fritt. I Frankrike vann högerpopulisten Le Pen med unken retorik fler röster i första presidentvalomgången än den socialistiske premiärministern Jospin, vilket försatte det franska etablissemanget i chockstämning. I den avgörande omgången gick franska demokrater man ur husse för att hindra en katastrof – Le Pens motståndare, den sittande presidenten Chirac fick osannolika 80 procent av rösterna. Men känslan av identitetsförlust och skamkänsla dröjde kvar i den franska debatten. Men 2002 var framför allt återföreningens år. EU: s och NATO: s utvidgningar blixtbelyser ett Europa på väg att hela sekelgamla sår. Så bemöter man de krafter som vill sprida kaos, skräck och missmod – genom att öppna gränser och upprätta nya internationella kraftfält. Långsamt börjar beslutsamheten att ta över från villrådigheten. Den mentala röken från 11 september tunnas ut. 2002 var året när det utrikespolitiska livet gick vidare.
