Befria skolan!

Den svenska skolan fungerar oftast som en pålitlig braständare i den politiska debatten. Få områden väcker så heta känslor och tvärsäkra omdömen som förändrande ingrepp i skolan. Betygsfrågan tycks av tradition tillhöra den mest explosiva detaljen. Trots det – eller möjligen just beroende på det kroniska ”inflammatoriska” tillståndet tillhör skolans värld ett favoritobjekt för politikerna att styra och ställa med. Denna förmenta omsorg och välvilja från de folkvaldas sida har gett oss en arbetsmiljö, där både lärare och elever alltmer visar tecken på vantrivsel och leda. En skola ”reformerad” sönder och samman. Nu är knivarna åter slipade. På måndagen överlämnade den sittande skollagskommittén sitt betänkande om en ny skollag. Eftersom kommittén har läckt frikostigt, var de flesta av delförslagen kända sedan tidigare. Likaså är det ingen hemlighet att kommittén varit djupt splittrad och därför är det knappast förvånande att reservationerna duggar tätt. I princip ogillar riksdagens vänstermajoritet att det sätts betyg på elevernas kunskaper. Nuvarande system med betyg först i grundskolans årskurs åtta har man högst motvilligt tvingats svälja i brist på andra och bättre instrument. Ingen behöver dock sväva i tvivelsmål om i vilken färdriktning socialdemokratin strävar. Den senaste partikongressen uttalade sig för ett avskaffande av betyg i grundskolan. Det är därför knappast förvånande att kommitténs majoritet går till storms mot de betygsliknande skriftliga omdömen före årskurs åtta som ett antal borgerligt styrda kommuner med Nacka i spetsen tillämpat. Denna lucka i lagen vill man nu täppa till. Därmed struntar de rödgröna fullständigt i att en övervägande del av landets föräldrar anser det fullt naturligt och välkommet med betyg – ju tidigare och oftare desto bättre dessutom. Kunskapskontroll och betyg är naturligtvis inget självändamål utan ska helt och hållet ses som riktmärke och hjälpmedel för alla inblandade. För eleverna och föräldrarna måste det vara värdefullt att i tid få information om hur eleven klarar sina studier, inte minst för att få en chans att korrigera vissa brister. Betygen är också en kvalitativ värdemätare på hur en skola och dess lärare sköter undervisningen i jämförelse med andra skolor. Nog så viktigt att veta inte bara för elever och föräldrar utan även för enskilda lärare, skolledare och ansvariga skolpolitiker. I socialdemokraternas Sverige anses föräldrar numera mogna att fatta beslut om vilken skola deras barn ska gå i. Däremot ska samma föräldrar inte få kräva det nödvändiga underlag i form av skriftliga betyg för att fatta detta viktiga beslut. Var finns logiken? Kommittén vill att staten kopplar ett fastare grepp över skolan genom ökade befogenheter för rektorerna när det gäller utbildningens genomförande. Därmed sätter man indirekt fingret på en av den socialdemokratiska skolpolitikens ömmaste punkter - den misslyckade kommunaliseringen, effektuerad under 1990-talets början av en fingerfärdig skolminister vid namn Göran Persson. Dagens situation, där staten pekar med hela handen och alltmer maktlösa kommuner sitter med Svarte Petter i form av skenande kostnader och det yttersta ansvaret inför medborgarna är givetvis ohållbar. Orkar nämnde Persson, numera som statsminister, erkänna att hans reform var ogenomtänkt och förfelad? Hittar han ingen annan utväg återstår kanske bara att åter föra skolan in under den statliga hatten. Under tiden ropar skolan – elever, föräldrar och personal – efter en befrielserörelse mot det politiska förmynderiet.