Ett nytt Europa

Ibland är det klokt att skjuta in en brasklapp. När detta skrivs pågår förhandlingarna mellan EU-ländernas och kandidatländernas delegationer för fullt i det stora mässkomplexet utanför centrala Köpenhamn. Den som tycker att politiken har blivit alldeles för medieanpassad kan kanske finna tröst i att så inte är fallet med EU:s toppmöten. Timmar blir lätt dagar när EU:s stats- och regeringschefer samlas för att fatta beslut. De kommer sällan till färdigdukade bort trots att toppmötena föregås av intensiva förhandlingar om att lägga allt till rätta på lägre nivå. Men en del frågor är helt enkelt så kniviga att lösa att de måste tuggas av topparna själva. Det är därför det för det mesta blir mera tjat än mat runt middagsborden när stats- och regeringscheferna träffas mellan mötena. Officiella program får ofta snabbt stuvas om på grund av de politiska realiteterna. Köpenhamnsmötet är inget undantag. Huruvida mötet kan avslutas under fredagen eller om det kommer att dra ut på tiden är i skrivande stund oklart. Det avgörs av hur styvnackat Polen håller fast vid sina krav på mera stödpengar. Krav som märkbart irriterat ordförandelandet Danmark och många andra delegationer. Men alldeles oavsett hur det blir med den saken vet alla vad som väntar när allt är klubbat och klart, vilken dag det än må bli. Då tar högtidliga festligheter vid. Resultatet kommer att bli det väntade och efterlängtade: att den historiska utvidgningen verkligen blir av i maj 2004. Inte alla kandidatländer kommer att bli medlemmar då, men mötet har gjort klart att utvidgningsprocessen på intet sätt är avslutad i och med detta och att de länder som står i väntkön fortfarande är välkomna. Det är viktigt att vara tydlig på den punkten. Inte minst med tanke på Turkiet som trots mycket intensiva påtryckningar före och under Köpenhamnsmötet fick nöja sig med att ett startdatum för förhandlingar kan komma att sättas till 2005. Besvikelsen i Ankara är inte att ta miste på, men det viktiga är att Turkiet trots allt har fått ett datum för förhandlingsstarten. Vid tillfällen som dessa är det lätt att tappa perspektivet. Men betänk att för bara några månader sedan var förutsättningarna för att Turkiet skulle komma ens så långt mycket små. För att inte tala om att det för bara ett drygt decennium sedan framstod som fullständigt otänkbart att Europas delar snart skulle komma att återförenas. Men det är det som nu händer. De hårda förhandlingarna om stödpengar och den ibland illa dolda irritationen från delegationerna som präglat Köpenhamnsmötet bleknar i jämförelse med det historiska beslutet att göra Europa helt igen.