Fastighetskraschen
Christianstads Fastighets AB har seglat upp som nästa stora skandalaffär i Kristianstad. Det är tråkigt, av flera skäl. Dels för att det ännu en gång slår fast att det inom kommunens gränser finns en särskild ”kultur” av att sko sig själv; är det något med luften, vattnet, eller kanske maten här? Dels för att ryktet om Kristianstads förträfflighet ännu en gång får sig en knäck.
Det anmärkningsvärda med Christianstads Fastighets AB är att så många chefer från andra företag med koppling dels till det offentliga och dels till arbetarrörelsen är inblandade. Mot bakgrund av tidigare affärer i Kristianstad cementeras bilden av att de personliga intressena går före den egna arbetsgivarens. I detta fall är det lojaliteten med kommunägda AB Kristianstadsbyggen, kooperativa HSB respektive Regionfastigheter som har fått stryka på foten. Varken ekonomichefen Per Persson på ABK, distriktschefen Magnus Lindahl på HSB eller driftschefen Dennis Ohlsson på Regionfastigheter informerade sina arbetsgivare när de i december 2002 bildade ett privat fastighetsbolag. Ett bolag som bland annat konkurrerar med ABK om att hyra ut studentbostäder.
Visst gör enskilda medarbetare misstag i bland. Det bör man ha överseende med i det stora hela, och det innebär inte att hela det inblandade företaget eller den berörda förvaltningen är genomrutten. Men i kombination med alla tidigare skandaler i kommunen finns det anledning att ännu en gång inskärpa behovet av att ansvariga ingriper med kraft. Det är styrelserna och toppcheferna som sätter ribban för vad som är acceptabelt, och det åligger dem att ha kontroll över sin verksamhet. Något som bland annat innebär att de ska göra allt för att förhindra att de anställda motarbetar sin arbetsgivare.
I fallet Christianstads Fastighets AB är det ännu för tidigt att fastslå exakt vad som har hänt. Sedan Kristianstadbladet började nysta upp härvan verkar det som om en mörkläggningsprocess har inletts. De inblandade vill inte svara på frågor och ljuger öppet om saker som är offentligt kontrollerbara. Informationen från de högst ansvariga cheferna i de tre bolagen om vad som har sagts internt om sidouppdraget överensstämmer inte med vad de tre enskilda säger själva.
För ett år sedan avslöjades det ena mer anmärkningsvärda förhållandet efter det andra på kommunala C4 Teknik. Den högst ansvarige chefen där, Lars Harald, fick kritik från revisorerna för att det fanns brister i styrningen som skapade en ”negativ kultur och mentalitet”. Trots det omplacerades han senare till ett nytt toppjobb i kommunen.
Två av kommunens toppolitiker, kommunstyrelsens ordförande Heléne Svensson (s) och kommunfullmäktiges ordförande Bo Kristiansson (s), satt bägge i ABK:s styrelse under de år då överdådig representation och andra oegentligheter pågick. ABK-skandalen kunde de två rysta av sig utan att det satte några nämnvärda spår.
Agerande av detta slag från kommunens politiska maktcentrum påverkar omgivningen. Därmed inte sagt att de nu berörda företagen kommer att handla lika illa som kommunen har gjort. Men mycket talar för att signalen från kommunledningen är att ingen behöver ta särskilt allvarligt på att chefer missköter sina uppdrag.
Det är lärdomen vi för tillfället kan dra av den pågående fastighetskraschen.
