Flexiblare arbetsmarknad gynnar alla

Politiker kan inte skapa arbete, men politiken kan göra det lättare för människor att få arbete och följa med i svängarna på en allt mer föränderlig arbetsmarknad. Nu handlar de flesta satsningar från regeringen om att dels motverka de omedelbara effekterna av krisen, dels bygga vidare på den framtida nyttan av utbildning.

Men det får inte ta all kraft från behovet av att titta på hur arbetsmarknaden kan fungera bättre oavsett konjunkturläge.

Guldklockan för lång och trogen tjänst blir allt sällsyntare. Som symbol för ett framgångsrikt yrkesliv blir den allt mindre relevant. Arbetsmarknaden ser helt enkelt inte ut på det viset längre. Gamla jobb försvinner och nya jobb tar vid i en allt mer föränderlig ekonomi. Vem vet var jobben kommer att finnas om tio eller tjugo år?

Den svenska arbetsmarknaden skulle kunna vara bättre rustad för den här verkligheten. Apropå femårsjubileet av bildandet av Alliansen efterlyste Centerledaren Maud Olofson under helgen nytänkande från regeringspartierna: "Vi måste orka ifrågasätta kortsiktiga åtgärder och de system som permanentar utanförskapet."

I praktisk politik betyder det att Centern vill jobba för att förändra lagen om anställningsskydd, las.

För Moderaterna som hållit stämma i Västerås under veckoslutet kommer sådana tongångar från dem som utmanar partiledningen. Las var uppe till debatt, men de Nya Moderaterna håller fast vid att anställningstryggheten inte är något större problem.

Kritikerna vann en delseger genom att partiet numera slår fast att regelverket faktiskt drabbar unga och utrikes födda, men reformering är alltså inte aktuell.

Det vore tråkigt om Moderaternas nya anspråk på att vara det statsbärande partiet bromsar viljan till nytänkande. Här har alliansen ideologiskt tankearbete att göra tillsammans. En flexiblare arbetsmarknad borde inte vara så kontroversiellt med tanke på att jobben är regeringens huvudnummer.

De som försvarar anställningstryggheten hänvisar till studier som visar att arbetslöshetens storlek inte påverkas av las.

Men sammansättningen av arbetslösheten påverkas. Helt riktigt är det unga och utrikes födda som kommer i kläm.

När arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin (M) ändå försvarar dagens ordning hävdar han att flexiblare regler gör att andra grupper skulle drabbas istället och att de skulle få svårare att hålla sig kvar på arbetsmarknaden.

Ungdom är ju trots allt ett övergående problem och integrationen kan bli bättre.

Vad som glöms bort i det försvarstalet är att las inte bara stänger folk ute från arbetsmarknaden, utan även stänger folk inne på arbeten där de inte trivs eller utvecklas. Det är inte bra för någon.

Systemet gör både arbetsgivare och anställda mindre framgångsrika. I förlängningen blir Sverige då mindre framgångsrikt som land. Det rimmar illa med budskapet om "föregångslandet Sverige" som statsminister Fredrik Reinfeldt vill stå för.