Inte lätt att välja rätt
Även om Sverige har en stor andel välutbildad arbetskraft och ett väl utbyggt system med universitet och högskolor finns det påtagliga problem kopplade till den högre utbildningen.
I den nya rapporten "Välja fritt och välja rätt", en bilaga till den statliga Långtidsutredningen, försöker en grupp forskare lösa en rad sådana svåra frågor.
Inledningsvis förklarar forskarna att det är samhällets uppgift att se till att människor tjänar på att utbilda sig. Inte minst är det viktigt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv - om inte arbetstagarna lyckas anställa rätt arbetskraft hejdas tillväxten.
Men att uppmuntra människor att välja "rätt" utbildning är långt ifrån en enkel uppgift.
Människor styrs ju inte bara av sina egna intressen när de bestämmer sig för en utbildning eller ett yrke. De påverkas också av andra faktorer, som ekonomiska drivkrafter och sin sociala bakgrund.
En regering som satsar på jobblinjen måste alltså förstå mekanismerna bakom valet att utbilda sig - eller valet att låta bli.
Den sociala snedrekryteringen till högskolan är fortfarande påfallande, konstaterar utredarna. Kopplingen till föräldrarna är påtaglig, och samtidigt komplex - om en person väljer att plugga vidare hänger starkt samman med moderns utbildningsnivå och med faderns inkomstnivå.
Det är särskilt vanligt att män med svensk bakgrund går i sina fäders spår - kanske för att det finns många mansdominerade yrken, exempelvis hantverksyrken, som kan ge god lön också efter en kort utbildning.
Forskarna presenterar flera olika lösningar på problemen.
Vissa är vettiga - som att skolan bör informera om högre utbildning redan på ett tidigt stadium, samt att utbildning borde löna sig bättre.
Andra förslag är mer tveksamma - till exempel sågas studiemedelssystemet vid fotknölarna.
Eftersom snedrekryteringen grundläggs redan i unga år subventionerar studiemedlen "barn från högre sociala klasser". Därför vore det bättre att "omfördela statens utgifter för studiemedlen till förskola, grundskola och gymnasium", skriver rapportförfattarna. Dessutom föreslås att bankerna ska ta över studiemedlen. De kan sedan få ha olika avgifter beroende på vilken utbildning lånet ska gå till, för att "spegla arbetslöshetsrisker", föreslår forskarna.
Sådana idéer lär tack och lov inte få genomslag. Det finns ingen tradition av att spara till utbildning i Sverige - om CSN skulle avvecklas leder det knappast till minskad snedrekrytering, utan snarare till färre studenter. Och idén att kostnaden för att studera ska baseras på risken att bli arbetslös lär inte heller bli populär. Arbetsmarknaden förändras snabbt, det är inte rimligt att bankernas analytiker ska styra framtidens arbetskraftsutbud.
Visst är det viktigt att studenterna väljer "rätt" - både för deras egen och för arbetsmarknadens skull. Men det som är kortsiktigt lönsamt är inte nödvändigtvis långsiktigt hållbart.