Länge leve torsken!

Ett ensidigt svenskt stopp för torskfisket var ett av de märkligaste "bondeoffren", som regeringen Persson tvingades göra för att få med miljöpartiet på vagnen och därmed behålla makten. Reaktionerna lät inte vänta på sig, inte minst när det gällde stopp för fisket i Östersjön. Hela fiskerinäringen, från trålare till förädlingsleden, har stormat mot beslutet. En stor fiskeflotta seglade upp till Stockholm och lämnade över långa protestlistor till regeringen. Miljöpartiets riksdagsman Ulf Holm från Lund, som vid ett demonstrationsmöte i Simrishamn dristade höja sin stämma för stoppet, riskerade att kastas i hamnbassängen. Några av företagen inom beredningsindustrin i bland annat Simrishamn har redan varslat anställda om uppsägning. Ingen lär bestrida att torskfisket på sikt är hotat, särskilt utanför Västkusten men även i Östersjön. Detta främst till följd av ett omfattande rovfiske långt utöver de kvoter som bestämts vid internationella överenskommelser. I Östersjön utpekas ofta fiskare från Baltikum och Polen som de värsta bovarna. TV4:s program Kalla Fakta kunde nyligen avslöja att även mindre seriösa svenska fiskare ägnar sig åt otillåten fångst av torsk och dumpar den på andra sidan Östersjön. Hur som helst menar kritikerna mot ett ensidigt svenskt fiskestopp att det är ett slag i luften. De torskar som svenska båtar inte plockar upp, landar i trålar av annan nationalitet. Det är naivt att tro att andra länder runt Östersjön av solidaritet med Sverige eller kanske rättare sagt med de svenska miljöpartisterna, skulle avstå från att håva in den kvot svenska fiskare tvingas avstå från. En inte helt obetydlig komplikation är att expertisen, marinbiologer och andra fiskare, inte kunnat enas om hur allvarlig hotbilden mot Östersjötorsken är för närvarande. Inte heller är man överens om vilka gränser som ska gälla för att biologiskt säkra torskens fortbestånd. Miljöpartiet lyssnar och förlitar sig på sina källor. Fiskerinäringen lutar sig mot andra. Forskarna vid Fiskeriverkets Havslaboratorium i Lysekil har hela tiden ställt sig skeptiska till ett politiskt betingat fiskestopp. På tisdagen levererade man ytterligare ammunition och understöd till sina ståndpunkter. De undersökningar av torskbeståndet som laboratoriets forskningsfartyg genomförde så sent som i slutet av november visar att arten "stimmar" för fullt i Östersjön. Därmed bekräftar provfisket de iakttagelser som svenska fiskare själva gjort. P O Larsson vid Havsfiskelaboratoriet uttalade på tisdagen i både press och radio att årsklasserna av torsk som kan bärgas nästkommande år inte varit så stora sedan 1988. Samtidigt har man från forskningsfartyget också noterat att tjuvfiske pågår på svenskt vatten med otillåtna redskap och utan effektiv kontroll. Larssons slutsats är ändå att torsken inte på något sätt är utrotningshotad i Östersjön i dag. Han fick genast mothugg av Sture Hansson, docent i marinbiologi vid Stockholms universitet. Fiskeriverkets provtagning ger regeringen och statsminister Göran Persson en välkommen chans att slingra sig ur en obekväm sits. Till och med miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand ställer sig inte helt främmande för en omprövning av beslutet om stopp för torskfisket. Persson inser troligen att priset för uppgörelsen med de gröna i slutändan blir för högt. Statskassan ska betala ut hundratals miljoner till drabbade yrkesfiskare. Ett statligt stöd som troligen kommer att ifrågasättas av EU-kommissionen. Såväl bland vänsterpartister som i de socialdemokratiska leden börjar man dra öronen åt sig när arbetstillfällen i fiskeindustrin hotas. Även om de gröna till slut skulle "torska" på fiskestoppet, kan Wetterstrand inför sina väljare stoltsera med en kraftfull symbolisk markering. Det är klokt att vila på hanen och invänta EU-medlemskapet för Polen och de baltiska staterna. Då är utsikterna för att rädda torsken i Östersjön betydligt ljusare. Med alla berörda länder ombord är det lättare att få gehör för avtal om begränsat fiske med större maskor i trålen och skärpt kontroll och övervakning. Länge leve torsken!