Liberal ryggrad efterlyses

Tre före detta partiledare tar nu strid mot ledningen. Ola Ullsten, Bengt Westerberg och Maria Leissner säger sig ha tagit starkt intryck av protesterna. Trion ser en folklig missnöjesrörelse som tar ställning för individens fri- och rättigheter. Ett missnöje liberaler knappast kan stå likgiltiga inför.

Ändå är det precis det som fp-ministrarna i regeringen försöker göra. Hellre än att erkänna sitt misstag sätter man hoppet till att stormen blåser över. Det är av allt att döma inte någon bra taktik.

Björklund kan inte blunda för det faktum att tre av hans företrädare menar att han gjort bort sig. Visst är det ett gäng föredettingar, men det är ett gäng föredettingar med en ansenlig mängd förtroendekapital.

Ett märkligt inslag i debatten inför FRA-beslutet var hur folkpartiet hamnade i centerpartiets skugga. Det föll sig naturligt för medierna att leta efter liberaler bland centerpartiets riksdagsledamöter. Närmast som en fotnot avhandlades hur läget var i folkpartiet.

Ingen förväntade sig att folkpartisterna skulle ha några invändningar mot massavlyssning.

Här kan man verkligen tala om ett underbetyg till ett parti med efternamnet liberalerna. Motståndets kärna borde ju ha funnits i något av rummen på folkpartiets riksdagskansli. När Camilla Lindberg (den enda folkpartist som röstade nej) trakasserades av partipamparna borde hennes fp-kollegor ha ställt upp mangrant. Majoriteten borde instinktivt ha tryckt på nej-knappen.

Men så blev det alltså inte. Istället är det upp till partiets veteraner att hålla den liberala fanan högt.

Ullsten, Leissner och Westerberg gör gemensam sak med fyra riksdagsledamöter. Förutom Lindberg ingår numera Birgitta Ohlsson, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster i gruppen som försöker förmå regeringen att göra helt om.

Man avvisar bestämt att det i grunden skulle handla om missförstånd. Att kritikerna medvetet skulle vantolka regeringen.

Det är förstås mycket glädjande att den liberala ryggraden gör comeback i svensk politik. Ingen kan med hedern i behåll anklaga exempelvis Westerberg för att vara opportunist. Varför skulle han vilja skada alliansen?

Nej, det handlar givetvis om principerna bakom politiken. Är det några som lagt rökridåer och använt nödlögner så är det regeringssidan.

Nu väntar vi bara på en reaktion. Det folkpartiupproret kräver är att man tar ett steg tillbaka och öppnar upp för en förutsättningslös diskussion. Ett minst sagt rimligt krav.

Någon gång måste alliansens partiledare inse att det inte kommer att bli bättre. Det duger inte att sova på saken.