Maktkamp i Irak

Den 20 mars i fjol anföll USA och Storbritannien Irak. Motivet för anfallet var enligt USA:s president George W Bush och Storbritanniens premiärminister Tony Blair, att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen och var ett hot mot grannländerna, sannolikt främst Israel.

Före det amerikansk-brittiska anfallet hade chefen för FN:s vapeninspektörer svensken Hans Blix inför FN:s säkerhetsråd deklarerat, att han inte funnit några bevis på att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen.

Detta påstående har förstärkts, när den av USA utsedde chefen för vapeninspektörerna i Irak, David Kay, för några dagar sedan framförde samma sak. Denne har nu tvingats att avgå från sin post och en ny man skall fortsätta att leta efter massförstörelsevapen i Irak, även om USA nu tonar ner tidigare påståenden om Saddam Husseins vapenarsenal.

Den amerikanska och brittiska militära operationen mot Irak genomfördes snabbt och planenligt. Redan den 1 maj kunde George W Bush förklara den militära insatsen för slutförd.

Bushadministrationen har emellertid felbedömt efterkrigssituationen. Irakierna har inte hälsat amerikanerna som befriare utan snarare som ockupanter. Från krigets början till dagsläget har USA förlorat mer än 500 soldater, varav huvuddelen efter den 1 maj. Dagligen rapporteras det om nya attentat mot ockupationsmakten och dess samarbetsorgan. USA-alliansen har krossat den irakiska krigsmakten och tagit Saddam Hussein till fånga. Nu återstår emellertid att bygga upp ett nytt Irak.

USA, som startade kriget utan FN:s stöd, har insett, att för en fortsatt uppbyggnad av ett demokratiskt Irak, krävs det FN:s medverkan. FN hade personal i Irak även efter kriget. I augusti i fjol genomfördes en terrorattack mot FN:s högkvarter i Bagdad varvid 21 personer dödades. Bland dessa var FN:s generalsekreterares speciellt utsände Sergio Vieira de Mello. FN:s generalsekreterare Kofi Annan beslöt i oktober att dra tillbaka all FN-personal, eftersom ockupationsmakten USA och den svaga irakiska polisen inte kunde garantera FN-personalens säkerhet.

Den amerikanske civile ståthållaren Paul Bremer har nyligen gjort en resa till New York för att förmå FN att åter sända FN-personal till Irak. I förra veckan anlände två FN-anställda säkerhetsmän till Irak för att undersöka möjligheterna för personal från världsorganisationen att återvända. Ett illavarslande tecken var dock, att nästan samtidigt som FN-personalen anlände dödades tre amerikanska soldater och sex skadades, när en bilbomb exploderade vid entrén till en amerikansk militärförläggning tolv mil norr om Bagdad.

Shiamuslimerna utgör något mer än 60 procent av Iraks befolkning. Denna befolkningsgrupp har i årtionden varit förtryckt av Saddam Husseins sunnimuslimer, som utgör omkring 30 procent av landets befolkning. Sunnimuslimerna finns huvudsakligen i Bagdad och dess närområden.

Shiamuslimerna stöds av den mäktige ayatollan Ali Sistani. En del sekulariserade irakier befarar dock att Sistani kan bli en ny "ayatolla Khomeini", som i realiteten enväldigt styrde grannlandet Iran. Å andra sidan finns det stora muslimska grupper i Irak, som hotar med att bli självmordsbombare, om inte USA accepterar Sistanis propåer. Den stora frågan är hur man skall kunna genomföra val. När och under vilka former. USA förordar regionala möten, som skall välja en övergångsförsamling senast i maj i år. Denna skall sedan utse en provisorisk suverän regering före slutet av juni. Egentliga val skall hållas först nästa år efter det att en ny författning har arbetats fram. Shiamuslimerna kräver emellertid tidigare direkta val och har vid massdemonstrationer givit ayatollan Sistani sitt stöd för val i vår.

Kofi Annan har efter folkmordskonferensen vid ett uppehåll i Paris meddelat att FN-personal skall återvända till Irak, om säkerhetsläget tillåter detta. Även Kofi Annan är dock tveksam till val redan i vår med hänsyn till bland annat säkerhetsfrågan och möjligheten att i tid få fram acceptabla vallängder.

Utvecklingen i Irak påverkar opinionen i USA inför det kommande presidentvalet. David Kays rapport om massförstörelsevapen och de dagliga förlusterna av amerikanska soldater ger demokraterna argument i sin kritik av Bushadministrationens Irakpolitik.