Nytt och gammalt i Kaliningrad
1992 utkom den tyskspråkiga månadstidningen Königsberger Express, Nachrichten aus Kaliningrad, Königsbergexpressen, nyheter från Kaliningrad. Publikationen kom samtidigt som nostalgiturism fått en speciell innebörd. Berlinmuren och järnridån hade fallit och Sovjetunionen kollapsat. De fysiska och politiska hindren för ökad rörlighet hade försvunnit. Åldrade tyskar fick möjlighet att besöka den födelsebygd de flytt från i andra världskrigets slutskede, bland dem Kaliningrad, den ryska exklaven i sydöstra delen av Östersjön. I början av 1945 var Ostpreussen med staden Königsberg erövrat av Röda armén och därmed sattes punkt för en nära sjuhundraårig tysk närvaro i området. På spillrorna byggdes Kaliningrad upp av inflyttade sovjetiska medborgare.
Königsbergexpressen är nu inne på sin elfte årgång, har redaktionen i Kaliningrad men trycks och distribueras från Tyskland. Königsberg i stora bokstäver på tidningens första sida! Finns det då odefinierbar revanschism, unkenhet från det förgångna i texterna? Nej, slutsatsen blir att månadstidningen är en fredlig brobyggare mellan det som var och det som är i dag. Saxade notiser, översatta från ryska tidningar, varvas med längre artiklar från redaktionen. Havets närvaro gör sig ständigt påmint i innehållet: nya färjelinjer, ståtliga segelfartyg, som ankrat upp, fisket och fiskeindustrins betydelse och den rikedom som finns i den unika bärnstenskusten.
De längre artiklarna belyser mestadels det förgångna, Immanuel Kant – den analytiska filosofins fader – och hans efterföljare samt författare och konstnärer under framför allt 1800-talet. Men stor uppmärksamhet ägnas också den pågående restaureringen av den lutherska katedralen och de arkeologiska utgrävningarna vid det bortsprängda slottet.
Under andra världskrigets slutstrider förvandlades helgedomen till ett urblåst skal, tornet föll delvis samman och intet fanns kvar av de berömda glasmålningarna. I dag ger de mångfärgade glasfönstren ett harmoniskt ljus, tornet med tornur finns på plats och kyrkorummet är i vardande. Insamlade medel från nordtyska lutherska församlingar i samarbete med ryska restaurerare och hantverkare har möjliggjort projektet.
Staden Kaliningrad har fått en ny siluett, men Bresjneverans Dom Sovieticus står kvar, en synfältsförorening för såväl kaliningradbor som besökare. Den 22 våningar höga kvadraten byggdes på spillrorna av det bortsprängda medeltida slottet och var tänkt att bli det nya rådhuset men bräcklig grund och rasrisk förvandlade skapelsen till en obebodd modern ruin. Slottet ovan jord försvann men under marknivån finns källargångar, källarrum och andra utrymmen kvar. Nu pågår arkeologiska utgrävningar där medeltida bruksföremål och andra ting kommer i dagen. Även detta ett rysk-tyskt samarbetsprojekt och redan en turistattraktion.
Vänortsutbytet med Tyskland är omfattande och till stor del inriktat på social hjälpverksamhet. Mentalt retarderade barn har fått ordnade förhållanden och en del gatubarn tak över huvudet. Kaliningrad som Europas fattighus träder fram i de här reportagen medan den organiserade brottsligheten, den växande arbetslösheten och det förhållandet att en tredjedel av den nära en miljon Kaliningradbor som lever under existensminimum ges ringa utrymme.
Moder Ryslands vakande öga över det ryska särområdet märks tydligt i spalterna alltifrån presidenthustruns besök i födelsestaden Kaliningrad till president Putins kritik av de EU-beordrade visumbestämmelserna. De innebär numera att Kaliningrads invånare, förutom transitvisum till Ryssland, även måste ha denna färdhandling vid besök i de angränsande länderna Polen och Litauen. Tidningen illustrerar den långsamma handläggningen vid visumkontoren med bilder på ringlande köer.
Ett jubileum närmar sig. 2005 fyller staden Königsberg 750 år men Moskva har med eftertryck satt ner foten, trots att Kaliningrads politiker gärna kan tänka sig att jubilera. Königsberg var helt förstört 1945, en ny stad växte upp med helt ny befolkning. Om något skall firas är det 60-årsminnet av Kaliningrads tillkomst. Av referaten att döma har turerna varit många och sista ordet lär inte vara sagt.
Namnfrågan är olöst och har blivit alltmer inflammerad med åren. Kaliningrad uppkallades efter Michail Kalinin, Sovjetunionens nominella statschef och en av Stalins lakejer. Stalin detroniserades för snart femtio år sedan men namnet, nära förknippat med den eran, står kvar. Det finns förespråkare för en återgång till det gamla namnet Königsberg, men en planerad namninsamling kom av sig när Sergej Karaganov, mannen bakom den ryska geopolitiken, tog till orda: namnbytet skulle vara det första steget mot Ostpreussens återförening med Tyskland.
Königsbergexpressens läsekrets har då och då kommit med förslag i namnfrågan, de flesta att betrakta som språkliga hybrider. I dag går gränsen vid rent tyska namn. Därför blev reaktionen mycket häftig hos de styrande i Kaliningrad när tidningen för en tid sedan presenterade namnet Stadt am Pregel, staden vid floden Pregel, med syftning på pulsådern som rinner genom landskapet. Brobyggandet mellan det som var och det som är i dag har sina begränsningar och här hade tidningen helt klart överskridit anständighetens ram.
