Skolsocialismen

I morgon ska SSU:s förbundsordförande Ardalan Shekarabi ansöka hos Skolverket om att få starta en fristående grundskola med socialistisk inriktning. Det är naturligtvis en fräck, politisk provokation.

Socialdemokrater i gemen har en väl ingrodd motvilja mot alternativa driftsformer. Många av dem ser friskolorna som ett hot mot de kommunala skolorna och inte som en möjlighet för eleverna. Sin vana trogen sätter man kollektivet främst. Samhällets intressen ska främjas, inte de enskilda individernas.

I dag går cirka 10 procent av landets grundskoleelever på fristående skolor. Utvecklingen har under de senaste tio åren varit närmast succéartad, och det med rätta. Friskolelagstiftningen stadgar att skolorna ska följa samma läroplan som övriga skolor, ger staten uppföljnings- och tillsynsansvar, samt förbjuder, bland annat, elevavgifter. På alla vis försöker man säkerställa god kvalitet i kombination med valfrihet.

De flesta av de fristående skolorna har allmän inriktning, men det finns också skolor med andra inriktningar till exempel speciell pedagogik. Några skolor lyfter fram enskilda ämnen som en profil, exempelvis språk eller kultur. Internationella skolor är i första hand avsedda för elever vars utbildning i Sverige skall syfta till att underlätta deras skolgång utomlands. Enligt skollagen kan fristående skolor, till skillnad från offentliga, ha en religiös inriktning.

Det är främst dessa konfessionella skolor som har kritiserats under de senaste åren. Vid flera tillfällen har undersökande journalister visat att islamska och kristna skolor går betydligt längre än vad de får. Inträngande reportage har visat på att det förekommer direkta olagligheter och många har bekymrats över graden av indoktrinering. Detta innebär i förlängningen kritik främst mot Skolverkets bristande kontroller. Undervisningen måste uppfylla kraven på allsidighet och saklighet, oavsett om den bedrivs i kommunala, privata eller fristående skolor.

SSU är i flera frågor ett splittrat ungdomsförbund. I frågan om friskolor sade sig dess förre ordförande Mikael Damberg vara positiv i princip, men skeptisk mot såväl konfessionella som ideologiska friskolor. Den mer vänsterorienterade falangen har hela tiden varit starka motståndare mot allt vad fristående skolor heter. När Shekarabi valdes till ordförande i höstas fanns det en förhoppning om att han skulle kunna ena det kluvna förbundet. Har han gjort det? Och har han gått så långt som till att i praktisk handling vilja verka för ideologiska friskolor?

Svaret får vi kanske i morgon. Men om det är så att SSU nu ställer sig helhjärtat bakom möjligheten att bedriva alternativa skolor är det välkommet.

Skolverket har aldrig tidigare behandlat en ansökan om att få driva en skola med politisk profil. Frågan känns på något sätt absurd. Men rent principiellt borde en ideologisk profil inte vara avgörande, så länge eleverna inte förvägras vissa kunskaper eller blir påtvingade en viss ideologisk syn. Visst borde man kunna överlåta åt barnen och deras föräldrar att i övrigt avgöra om undervisning i en skola med socialistisk inriktning är attraktivt.

Sedan kan man fråga sig om en SSU-skola fyller något tomrum; på vilket sätt undervisningen skulle skilja sig från de kommunala skolornas.