Stoppa mis(s)bruket
S står i internationella sammanhang för Sverige, inte för socialdemokraterna. Men den som ser på Sverige utifrån och inte riktigt ser skillnaden är förlåten.
Det socialdemokratiska partiet har genom sitt långa maktinnehav, kopplingen till de LO-anknutna fackföreningarna och användandet av utnämningsmakten på egen hand gjort sig till en närmast oundgänglig del av samhällskroppen. Om Partiets alla hantlangare på viktiga positioner skulle dra sig tillbaka skulle sannolikt hela det offentliga Sverige kollapsa.
Det är inte bara den senaste tidens uppmärksammade förläningar av högskoleposter till s-trogna tjänare – som exempelvis vid Högskolan Kristianstad – som förtjänar kritik. Regeringen missbrukar sin utnämningsmakt och politiserar hela statsförvaltningen.
"Det kan inte vara så att bara socialdemokratiska politiker har tillräckliga meriter och kompetens att bli chefer i statsförvaltningen", påpekade riksdagsledamoten Gunnar Hökmark (m) i Svenska Dagbladet i går. Han har i rapporten Socialdemokraterna och utnämningsmakten bland annat konstaterat att nio av generaldirektörerna på de tjugo viktigaste myndigheterna har politisk bakgrund. Samtliga är s-märkta.
Äntligen tycks övriga riksdagspartier kunna ena sig om att förändra systemet. Det förslag som ligger närmast till hands är att kandidater till höga utskottsposter korsförhörs i något av riksdagens utskott. Det är en bra början, som åtminstone skulle kunna vara inledningen till att göra det maktbärande partiet mindre arrogant.
I regeringsförklaringen i september slog statsminister Göran Persson fast att det är dags för en översyn av grundlagen. Det är turerna om regeringsbildningen efter valet 2002 och miljöpartiets trixande i samband med dessa som spökar.
De grönas agerande kan egentligen inte klandras. De utnyttjade den position i parlamentet som väljarna hade givit dem. Maktmaximering är en grundläggande maxim för alla partier med uppsåt att förändra samhället.
Nu skapade de grönas hoppande mellan tuvorna och samtidiga förhandlande med flera olika parter emellertid stor oro. Detta fick statsministern att tänka högt om bland annat införande av enmansvalkretsar. Ett majoritetsvalssystem skulle tvinga fram en ordning med färre, men större partier. Regeringsbildningen skulle onekligen bli enklare, likaså det politiska ansvarsutkrävandet, men frågan är ändå om det proportionella valsystemets fördelar med stort hänsynstagande till minoriteterna ändå inte väger över. Mycket talar för att en kombination, som den i Frankrike, är det bästa.
Inför samordningsminister Pär Nuders enskilda överläggningar med partierna om en förändring av grundlagen har nu miljöpartiet tagit sig ton. Språkröret Peter Eriksson bjöd i förra veckans partiledardebatt in alla icke-regeringspartier – det vill säga alla utom s – till samtal. Det finns en utbredd och berättigad oro för att socialdemokraterna vill ändra grundlagen enbart för att säkra framtida maktinnehav. Första mötet hålls på onsdag i nästa vecka.
Häpnadsväckande nog har både centern och moderaterna tackat nej till överläggningar med miljöpartiet. Visst kan man i många delar vara kritisk till de grönas syn på författningspolitiken, men nog torde det vara bättre att anfalla den socialdemokratiska makthegemonin på alla tänkbara fronter. Att bara acceptera de samtal som regeringen bjuder in till är att ge s mer makt än vad som är nödvändigt. Det är också ett missbruk.
BILD: PRESSENS BILD
