Till rättsväsendets försvar

Kriminalpoltik upprör och berör. Det är en gammal sanning, som den nye moderatledaren Fredrik Reinfeldt uppmärksammade i och med sitt tillträdande i höstas. Han agerade då kraftfullt för att både göra partiet "mjukare" och att inte förlora de "hårda" rättsfrågorna till folkpartiet. Brott och straff är en gammal moderat paradgren, men kom under Bo Lundgrens tid som partiordförande att tvingas på reträtt till förmån för skatteretoriken.

I gårdagens partiledardebatt i riksdagen, i vilken Reinfeldt för övrigt begick premiär, markerade han tydligt att moderaterna tänker fokusera än mer på kriminalpolitiken. Detta gjorde han med den äran. Reinfeldt har verkligen vuxit med uppgiften. Hans uppträdande i kammaren i går var berömvärt. Statsminister Göran Persson tycks i Reinfeldt ha fått en verklig utmanare inte bara i politiken utan även i retoriken. Vid flera tillfällen fick Reinfeldt skrattarna med sig, till exempel när han frågade vad det är för fel på våra fängelser. "Det är så otroligt svårt att komma in, men så lätt att komma ut."

Striden om ledartröjan inom borgerligheten verkar därmed också för tillfället vara vunnen av moderatledaren. Alf Svensson (kd) har kastat in handduken – och oavsett om hans efterträdare heter Mats Odell eller Göran Hägglund lär de få svårt att ta kommandot på samma sätt som Svensson – och Lars Leijonborg (fp) tycks fortfarande vara upptagen av inre partiarbete efter de enorma valframgångarna 2002. Centerledaren Maud Olofsson fortsätter som förut.

Statsminister Göran Persson var ovanligt dyster i går. För en gångs skull lät han bli att skönmåla det socialdemokratiska Sverige. Även om han presenterade utvecklingen i samhället som om regeringen inte har haft någon möjlighet att påverka. Mot bakgrund av att socialdemokraterna nu har suttit snart tio år vid regeringsmakten och sammanlagt 64 år under de senaste 74 åren är det en anmärkningsvärd hållning. Även om den inte är ny; socialdemokraterna är mästare i att opponera mot resultatet av sin egen politik.

Men Perssons nyansering var samtidigt ett sätt att rycka rättsfrågorna från folkpartiet och moderaterna. Plötsligt talades det bara förstrött om behovet av tillväxt, något som Persson fokuserade kraftigt på bara för fyra månader sedan. Statsministern har insett att folkpartiparollen "att ställa krav är att bry sig" har gått hem i stugorna. Persson, som emellanåt drömmer om en alternativ karriär som präst, har omformulerat budskapet till "engagemang för din nästa är att visa kärlek".

Gårdagens engagemang från Perssons sida stod till stor del att finna i nyheten att Försvaret ska bantas till förmån för rättsväsendet. Han motiverade detta med att länge och väl tala om "det växande inre hotet".

Hur angeläget det än är med mer resurser till polis, åklagare och domstolar så är det frågan om denna utgiftsväxling är rätt avvägd. Rättvisan måste upprätthållas och det måste naturligtvis få kosta. Men lika självklart är det att Försvaret inte ska bantas ner till orkeslöshet.

Hur mycket som kan sparas i försvarsutgifterna utan att Försvaret måste byta namn är en komplex fråga, som kräver noggranna överväganden. Till sommaren ska Försvarsberedningen enas om grunderna för årets försvarsbeslut, men än så länge har den mandat att föreslå ökade likaväl som minskade utgifter. Det är ytterst anmärkningsvärt att Persson nu föregriper dessa förhandlingar.

President Persson må ha stor makt, men ännu har han väl inte övergått till att föra ett så strängt regemente att han regerar medelst dekret.