Tungt bagage drar ner SAS
Det delvis mellanstatligt ägda flygbolaget SAS aviserade under onsdagen ytterligare förlustsiffror. Med drakoniska nedskärningar och lönesänkningar hoppas ledningen att kunna rädda verksamheten undan konkurs. Frågan är emellertid om ett gemensamt skandinaviskt flygbolag är någon bra idé - särskilt som den avreglerade flygmarknaden i dag skiljer sig radikalt från de monopol och regleringar som rådde under företagets storhetstid.
Under årets första halvår förlorade SAS 3,2 miljarder kronor. Det enorma beloppet är mer än hälften av den nyemission på sex miljarder som SAS tog in i mars. Enligt halvårsbokslutet ökade dessutom förlusttakten från 1,2 miljarder under det första kvartalet till 2 miljarder under det andra.
Förlusterna innebär att SAS ledning nu försöker genomföra ytterligare ett sparprogram utöver det som redan införts. Stora besparingar ska genomföras och mellan 1000 och 1500 tjänster ska försvinna i ett försök att spara två miljarder. Enligt vd Mats Jansson menar att en av de viktigaste åtgärderna att sänka lönerna. "Vi har ett historiskt arv sedan flera årtionden tillbaka med kollektivavtal som är från forntiden, från regleringstiden, från monopoltiden. Och nu vill vi en gång för alla göra upp med den här nackdelen. Det är därför vi formulerat det här tvåmiljardersprogrammet", sade Jansson till TT under onsdagen.
Ledningen för SAS säger sig nu vilja koncentrera verksamheten på affärsresenärerna på den skandinaviska hemmamarknaden. Kruxet är dock att man numera är långtifrån ensamma där. Sedan flygtrafiken avvecklat i EU har SAS fått allt mer konkurrens av uppstickare som Easyjet, Ryanair och Norwegian. En del analytiker ser därför ett samgående med något annat gammalt nationellt storbolag som nödvändigt, bland annat nämns tyska Lufthansa i spekulationerna.
SAS problem är emellertid inte bara vikande passagerarantal i en envis lågkonjunktur. Ägarstrukturen hindrar företaget från att skötas så rationellt som man utifrån ett rent företagsekonomiskt perspektiv skulle vilja. Förvisso är fördyrande egenheter som till exempel att alltid flyga med blandade skandinaviska besättningar borta. Men oenighet mellan svenska, norska och danska staten kan knappast inte gjort det lättare för företagsledningen att formulera en långsiktig strategi. Att företaget gång på gång hamnar i kris beror också på att det fastnat i gamla strukturer och personalförmåner som byggt på att man verkat i en stark konjunktur med lite konkurrens. Höga lönekostnaderna och låg effektivitet är dessutom ett problem man delar med andra hel- och halvstatliga flygbolag.
Utsikterna att klara sig på en öppen och konkurrensutsatt marknad är alltså i dag svårt nog för det effektivaste och mest kostnadsmedvetna av flygbolag.
En företagskultur i bagaget baserad på skandinavistisk idealism kryddad med starka nationalistiskt präglade särintressen - allt från den norska staten till det danska pilotfacket - underlättar inte heller.
