Varför jämlikhet?

Antag att A tappat 50 procent av sin inkomst och B tappat 40 procent, så att båda hamnat på samma inkomst. Hade då någon av dem förlorat? Nej, enligt den svenska maximen - ty ingen hade fått lägre inkomst än den andre.

Diskussionen om inkomstfördelning, så länge jag följt den - ofta bittert gråtande - har endast handlat om relativa inkomster, alltså om att en grupp tjänar lite mer eller mindre än en annan. Aldrig har den handlat om mekanismerna bakom inkomsterna, om varför tillväxten varit lägre i Sverige än i andra länder.

LO har på uppdrag av partiet studerat inkomstfördelningen 1995-2006, och funnit att ensamstående kvinnor är förlorare eftersom ensamstående män har tjänat mer. Huvudorsaken enligt LO är att en del bidrag reducerats.

En intressant slutsats av detta - som LO inte drar - är att ensamstående mödrar för sin ekonomi blivit alltmer beroende av bidrag, med allt mindre möjlighet att påverka sin ekonomi med eget arbete.

Debatten om inkomster missar två perspektiv:

1. Distinktionen mellan skillnader och nivå: Ett huvudskäl till att många i Sverige har låg inkomst är - förutom de extrema skatterna - att vi tappat i tillväxt. I en tabell av inkomst per capita, efter köpkraft, har Sverige sedan 1970 fallit från 4:e till 18:e plats.

2. Det dynamiska perspektivet: I en ekonomi som växer och förändras blir inkomstskillnader oundvikliga. Allt i ekonomin kan inte växa i exakt samma takt - ny teknik slår ut vissa branscher och drar igång andra. Nya företag med ny teknik måste erbjuda högre löner för att attrahera viktig arbetskraft.

Inkomstskillnader är en naturlig reflex av ekonomisk förändring. Och det är denna förändring som tjugodubblat produktiviteten i ekonomin, och därmed levnadsstandarden, de senaste hundra åren. En ekonomi helt utan inkomstskillnader är helt stillastående - utan tillväxt, utan standardökning. Hur roligt är det?

Att inkomsterna varierar mellan olika grupper är inget problem - så länge vi har förändring och tillväxt i ekonomin. I en dynamisk ekonomi kan alla göra inkomstkarriärer.

Tanken bakom fördelningsdebatten är att staten ska skapa fullständig jämlikhet: alla ska tjäna lika mycket, leva och bo på samma sätt. Problemet är, enligt många undersökningar, att det finns ett samband mellan begåvning, utbildning, och inkomst. De högutbildade arbetar mer och tjänar mer. Så: om vi vill få fullständig jämlikhet måste staten förbjuda begåvade ungdomar att studera.

Då blir väl socialisterna nöjda.