Kamrater stöttar utvisningshotade Amza

Det måste till snabba ryck. Redan den 28 januari måste familjen, med tre barn och ytterligare ett på väg, åka tillbaka. Familjen har bott i Knislinge i två år.

– Jag har sett på tv och läst om hur folk stoppar upp i trappuppgångar när det är någon som ska hämtas för utvisning. Det kan kanske inte vi göra, men vi ville göra något, säger Niklas Ohlsson, en av de 19 i klassen. – Amza är så trevlig, han vill alla så väl, fortsätter han.

– Hade de bott här i en eller två månader, men nu har de bott här i två år, säger han med eftertryck.

Under onsdagen samlades 120 namn in på skolan.

– Det var bara tre som sa nej, som inte ville skriva på, säger Niklas.

Under torsdagseftermiddagen turades klasskamraterna om att stå på Konsum i Knislinge och samla in namn.

Den ena kunden efter den andra som strömmar in från kylan är välvilligt inställda. Bara någon enstaka avstår.

Ingegerd Persson skriver gärna på.

– Framförallt när det är ungdomar som tar initiativet, jag har jobbat som kurator. Fast jag vet ju inte så mycket om bakgrunden, säger hon.

Anthony Kamp präntar också ner sitt namn.

– Amza är jättetrevlig och han är bra på fotboll. Han brukar spela ihop med min son, säger han. Efter en stund dyker huvudpersonen upp. Amza berättar att familjens hus i Makedonien är nerbränt, han vill inte varken tänka eller prata om hur det ska bli om familjen tvingas åka tillbaka.

– Jag vill inte.

Finns det inte något du saknar i Makedonien?

– Nej, svarar han och medger att han inte kan sova om nätterna.

Pappa Shaban kommer också förbi. Han berättar att hans fru väntar ytterligare ett barn, hon har bara några veckor kvar till förlossningen.

– Vi har fått definitivt besked från Utlänningsnämnden, säger han på albanska och som sonen Amza, som börjar stamma när han blir för ivrig och upphetsad, översätter.

– Vi vill tacka alla på Snapphaneskolan, alla i Amzas klass för att de försöker hjälpa oss.

Familjens advokat, Lars Delmar, berättar att chansen för familjen att få stanna är minimal.

– Vi skickade in en ny ansökan den 8 januari, med läkarintyg och psykologintyg, och betonade att det finns humanitära skäl för att familjen ska få stanna. Det finns en portalparagraf som säger att särskilt barnen ska beaktas, men vi har inte fått gehör, säger han. Såväl Shaban som Lars Delmar berättar att de albanska invånarna, ungefär hälften av alla invånarna i Makedonien, diskrimineras.

Shaban berättar att han försökt arbeta för att skolor på albanska ska öppnas, något han blivit förföljd för. Lars Delmar säger:

– Visserligen sitter det albaner i parlamentet, men det är ungefär som i Sydafrika under apartheid. Albanerna får inte tillgång till utbildning på universitet – om de inte kan betala för sig, det finns inte skolor för albaner, de ses inte med blida ögon.

Att skicka in en ny ansökan är inte lönt, befarar Lars Delmar.

– Om inte något nytt framkommit i sak.

Fast nu när eleverna samlar in namn kan en ny ansökan om uppehållstillstånd skickas in till Utlänningsnämnden.

Lars Delmar vill inte inge något falskt hopp.

– Det är bra att de gör det, men förmodligen tar de ingen hänsyn till det.

Inga-Lill Bengtsson

044-47 000

ingalill.bengtsson

@kristianstadsbladet.se