Oskyldigt blå himmel över Immeln
Pennorna och kamerorna kontrolleras med jämna mellanrum bakom scenen. Avsaknaden av bläck och batteri kan nämligen bli ödesdiger för en autografjägare.
Men först och främst krävs det tålamod.
– Jag kan stå här i flera timmar och vänta om det behövs, säger Felicia Berg från Malmö.
Josefin Svensson från Olastorp har samma inställning. Samtidigt kan hon inte låta bli att börja fantisera om vad hon ska göra med Eric Saades autograf.
– Jag ska sätta in den i en vacker ram och hänga upp den i mitt rum så att jag alltid kan se den, säger hon.
Men innan den skönsjungande killen från Kattarp visar sig är det dags för bröderna Rongedal att inta scenen. Snart står det också klart att tjejerna med autografblocken inte är de enda som vill visa sin uppskattning för en artist.
– Det här blir något av en hommage till en av våra stora förebilder, säger Henrik Rongedal i mikrofonen.
Något händer med publiken när tvillingbröderna framför sin tolkning av Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå". Per-Ola Allsten från Arkelstorp är en av många som blir märkbart tagna medan de sjunger med.
– Hur kan man inte gilla Ted Gärdestad, det är bland det finaste vi har inom svensk musik, utbrister han efteråt.
Per-Ola Allsten brukar se till att inte missa "Musik vid Immeln". Han tycker att arrangemanget har allt som krävs av en bra festival.
– Kombinationen med stora musiker och sjöutsikt är underbar. Och så är det nära hit med cykeln.
Familjerna Wikner och Lundström har också ganska nära till festivalområdet. Även om det innebär att de måste sätta på sig flytvästar ovanpå festkläderna.
Men entrén vid bryggan bakom scenen är det definitivt inget fel på.
– Det är inte varje dag som man får komma in back stage på det här sättet, säger Camilla Lundström medan maken Joakim förtöjer motorbåten.
Plötsligt hörs skärande skrik genom luften. Det råder ingen tvekan om vem som har kommit till Immeln.