Stavshultsgården minner om svunna tider

Stavshultsgården byggdes redan på 1600-talet i just byn Stavshult, men den flyttades till Sibbarps skans på 1940 för att den skulle bli ett museum.

Det är Osby hembygdsförening som driver Stavshultsgården, och dess samling av gamla föremål, som bygger på privata donationer, har bara växt och växt. – Folk är väldigt givmilda. Och på senare tid har vi dessutom fått allt fler medlemmar i hembygdsföreningen, vilket ju är jätteroligt, säger Stig Gunnarsson som är sekreterare i hembygdsföreningen.

Han fungerar som en slags guide på Stavshultsgården och visar upp de olika rummen som alla innehåller äldre autentiska föremål från en svunnen tid. I stugan där han visar oss runt luktar det "gammalt" på ett lite unket och fuktigt men ändå hemtrevligt vis. Och det är som att stiga in i svunna tider. Till exempel kan man få se en skomakarverkstad och en snickarverkstad, med alla sågar, hyvlar och filar detta innebär.

– Kolla här då, säger Stig Gunnarsson och svingar glatt två pinnar som sitter ihop.

– Det är en slaga. Man använde den till att tröska säd. De två pinnarna sitter ihop med ålskin. Ålskin är väldigt starkt förstår du, förklarar han.

Huset har även en finare sektion som föreställer ett slags "vardagsrum" för allmogen. Där finns bland annat en vagga, ett bord, en gunga, en slags "spettekaksverktyg", en spinnrock och en säng.

– Ser du hur liten sängen är? Den verkar ju oerhört liten i våra ögon men förr var människorna faktiskt mindre, så de fick plats, säger Stig Gunnarsson.

I ett annat rum ställer hembygdsföreningen ut vackra köksföremål. Som till exempel gafflar gjorda av horn och porslin. Man kan även titta på gamla, stora och tjocka biblar från 1800-talet.

Och missa för guds skull inte piporna. Av allt att döma rökte man förr i tiden rejäla, långa pipor som nästan liknar vattenpipor.

– Fråga mig inte varför men det var sådan de rökte på den tiden, säger Stig Gunnarsson.

Magnus Mosén

044-18 55 53

magnus.mosen

@kristianstadsbladet.se