Vänner tar vid när hemtjänsten kommer till korta

En kram redan innanför dörren. Maja Klintefors och Ulla Nilsson är goda vänner sedan Ulla jobbade på Fridebo. Först jobbade Ulla inom hemtjänsten, därefter hade hon hand om köket fram till det lades ner. Fridebo kan hon dock inte vara utan. Varje vecka håller hon i bingot på fredagarna, hon är med i sångträffarna på måndagar, de som behöver hjälp med fönsterputsning vår och höst får det, en och annan gång blir det storstädning. På besök är även Eve Nilsson som varit sambo med Maja i 28 år. Eve går hjälpligt med käpp och Maja, som inte har så lätt för att prata, följer vad som sker, nickar och gestikulerar när hon vill meddela sig. Eve pratar gärna om gemensamma bekanta. Då och då avbryts göromålen av ett skratt. Speciellt när Maja helt plötsligt får hicka. – Jag trivs så bra här på Fridebo, säger Ulla Nilsson med eftertryck. – Och jag kan inte bara sitta still. Jag skulle aldrig klara av att bara sätta mej. Det fanns en tid då Ulla jobbade både som dagmamma och körde ut tidningar. – Då kom jag hem och kunde ta mej en dusch innan ungarna kom klockan sex om morgnarna. Numera har hon fyra barn, tolv barnbarn med ett 13:e på väg. Barn som hon gärna tar hand om och hjälper. Bussförbindelserna mellan Broby och Hanaskog är bra, därför åker hon gärna till sina vänner och före detta arbetsplats med 13 lägenheter. Ulla fick ofrivilligt gå med på avgångsvederlag för några år sedan. Hon bröt lårbenshalsen och fick vara hemma ett tag. Under tiden hann Fridebos kök läggas ner. – Jag ville inte ta avgångsvederlag, men de tvingade mej vara hemma med full lön i ett år. Varför blev jag inte omplacerad? frågar sig Ulla medan tvättvatten och trasor bärs över från sovrummet som är klart, nu ska fönstrena i stora rummet där soffgruppen och teven står bli skinande rena. Hemtjänsten får inteDet ringer på dörren. Hemtjänstens personal, som tittar till Maja flera gånger om dagen, kommer på besök. Det är Ann-Britt Stjärna och Gun Martinsson, som undrar hur det är med Maja, om hon behöver hjälp med toalettbesök. Maja skakar på huvudet. Ulla har jobbat tillsammans med Ann-Britt och Gun tidigare. Att Ulla hjälper till med fönsterputsning välkomnar de två. – Jättebra, vi får ju inte göra sån’t, säger Ann-Britt. Ulla nämner att hon gärna skulle vilja jobbat kvar. – Jag kan inte lyfta, men det finns väl så mycket annat jag kan göra, säger Ulla. – Javisst, det finns ju så många som har specialtjänster. Och vi behöver folk, säger Gun som tillsammans med Ann-Britt ger Maja var sin kram. – Hej med er snäckor, säger Ulla innan de går igen. Ulla är besviken på hur hon blev behandlad av kommunen. – Men det var väl för att jag var obekväm, jag säger som jag tycker. Nästa år fyller jag 65 år. Hade jag fått jobba kvar hade jag kunnat göra det i tre år efter det att köket lades ner, säger hon. Nu ställer hon upp ideellt istället. En äldre man på Fridebo har nyligen flyttat till Skogsbrynet. Ulla hjälpte honom att storstäda lägenheten och att reda ut alla räkningar. – Han fick räkningar på 12000 kronor, han skulle betala hyra både här och på Skogsbrynet. Det kunde ju inte han betala, de ska ju ha 1800 kronor över i månaden, understryker Ulla. – Men kommunen lyssnade på mej. Som tack fick hon ett stort fång blommor. Ulla visar med händerna hur stor buketten var. Ansiktet avslöjar hur glad hon blev för den. De nytvättade julgardinerna som ligger på soffbordet synas närmare. Det är några veck på dem. – Jag får springa ner där nere, vi har strykbord där, konstaterar hon och tillägger: – Det ska göras redigt. Inga-Lill Bengtsson 044 - 47 000 ingalill.bengtsson@kristianstadsbladet.se