Väntade i timmar med stroke
Vid två tillfällen har Tom fått vänta på akuten i cirka sex timmar – med befarad stroke.
Första gången var i januari förra året. I samband med ett besök på vårdcentralen i Broby, då ny blodtrycksmedicin skulle skrivas ut, påpekade Tom att han fått svårt med talet. Några prover togs inte då det var fredag eftermiddag, utan Tom skulle komma tillbaka på måndag.
Under helgen blev talet ännu sämre. Efter besök på vårdcentralen åkte han och sambon Betty Skarstam in till akuten i Kristianstad där man konstaterade stroke. Efter undersökningen dröjde det flera timmar tills inläggning eftersom det inte fanns plats på avdelningen.
Vid utskrivningen några dagar senare mådde Tom inte bra:
– Höger sida var helt kaputt och jag hade fortfarande svårt att tala.
71-årige Tom, som kom till Sverige för drygt 40 år sedan, har tappat språken svenska, engelska och tyska. Nu talar han sitt modersmål danska.
– Dålig danska. Det är en katastrof, jag känner mig så utlämnad. Förr i tiden var jag verbal och har alltid kunnat snacka fritt och argumentera, nu går det inte längre.
En logoped har fastställt att han inte har afasi, och därmed är logopedhjälp uteslutet.
– Kanske att Tom kan läsa sfi, för att öva upp sin svenska igen. Vi har mailat flera på Göinge utbildningscenter men inte fått svar, berättar Betty.
Då röntgenbilder visade att ett blodkärl i hjärnan var utvidgat följde flera sjukhusbesök under våren och sommaren. En fistel mellan två kärl konstaterades, vilken opererades bort.
Men i september blir Tom sämre igen vid ett besök hos sjukgymnasten på vårdcentralen. Återigen blir det akuten och väntan, trots en lapp från vårdcentralen där det står att man misstänker stroke.
– Jag fick vänta i sex timmar på att träffa en läkare, säger Tom.
– Det kändes som en evighet, säger Betty. På tv-skärmarna rullar information om att man ska vara uppmärksam på strokesymtom och i så fall säga till i receptionen. Man har ju fått lära sig att det handlar om tid, tid och åter tid då det är viktigt att komma under behandling omedelbart.
Väl inlagd på avdelning upplever paret att informationen fungerar dåligt, och undersökningar dröjer.
– Det finns ingen samordning. De glömmer att de har med människor att göra. En del sköterskor var arroganta och himlade med ögonen över andra patienter, berättar Tom.
I dag mår han fysiskt bra, och försöker träna 2-3 timmar om dagen till exempel genom långa promenader.
– Det går att hantera, språket är det jobbiga.
Kontakten med sjukvården fortsätter. De har fått bra förtroende för en hjärtläkare och en neurolog, vilket de känner en trygghet i. Men att åka till akuten i Kristianstad om något händer igen är uteslutet.
– Då får det bli Hässleholm.
Paret har anmält händelseförloppen till patientnämnden. Att berätta sin historia för Kristianstadsbladets läsare hoppas de är en hjälp för andra som kanske hamnar i samma situation. Att man måste stå på sig i kontakten med sjukvården då stroke befaras.
