Aktivt vattenrike
Vatten kan uppträda i flera skepnader men det är framför allt i sin flytande form som det har störst påverkan på sin omgivning. Ser man på Kristianstads 400-åriga historia blir det särskilt tydligt.
Det skummar lite lätt kring vattnet som forsar fram genom metallgallret och ut i Hammarsjön. Här vid Hammarslund är de fyra pumparna på Pyntens pumpstation ständigt redo att utföra sitt arbete: att hålla en stor del av Kristianstad torrlagt. Anledningen är att Nosabysjön i slutet av 1800-talet vallades in och blev ny mark att odla och bo på. Därför måste området ständigt tömmas på vatten. Annars översvämmas staden.
Den var den danske kungen Christian IV som grundade staden Kristianstad för precis 400 år sedan. En fästning byggdes på Allön, en ö i Helge å. Placeringen var väl vald ur ett militärt perspektiv, staden skyddades väl mot svensken. Men läget mitt i ett vattensjukt område innebar också en stor nackdel, det var svårt för staden att växa.
I mitten av 1800-talet kom beslutet att Kristianstad skulle upphöra som fästning. Det innebar att vallarna skulle rivas och staden fick nya möjligheter att växa. Ändå, vattnet var fortfarande i vägen på många ställen. In på scenen kommer då den engelske civilingenjören John Nun Milner. Han lockades till Kristianstad i samband med att järnvägen mellan Hässleholm och Kristianstad byggdes.
Efter det järnvägsarbetet blev han kvar i staden. Nu för att ta sig an ett helt annat omfattande projekt. Att bygga en vall mellan Udden och Eknabben i Hammarsjön och sedan torrlägga hela den angränsande Nosabyviken. Den 1 juli 1859 inleddes arbetet med att bygga skyddsvallen. Det tog sedan två år för 200 personer att bygga den nya skyddsvallen. Totalt kostade arbetet 300 000 riksdaler, vilket skulle finansieras med framtida vinster från den nya åkermark som skulle skapas.
Men Milner tog sig – ursäkta ordvitsen – vatten över huvudet. Den nybyggda vallen klarade inte trycket och sjön blev på nytt översvämmad.
Det ännu större projektet som Milner hade, att torrlägga även Hammarsjön och Araslövssjön, fick överges. Hans företag gick till slut omkull.
Projektet fick avslutas av ett annat företag och torrläggningen kunde säkerställas med en jättelik Arkimedesskruv. Men det skulle dröja innan det torrlagda området blev tjänligt som åkermark.
John Nun Milners storslagna projekt lade ändå grunden till att Kristianstad kunde växa. Hela Österäng och sjukhusområdet ligger i dag på det som en gång var bottnen på Nosabysjön. Där finns även Sveriges lägsta punkt, 2,41 meter under havsytan. Fast det är inte utan risker.
I dag är Kristianstad ett vattenrike. Här finns en stor reservoar för grundvatten och fantastiska naturområden. Men vattnet är inte bara en stor tillgång, här finns också den stora framtidsutmaningen.
Den långlänta området i kombination med Helge ås nyckfulla vattenflöde är ett direkt hot mot staden. Mycket arbete har gjorts med nya pumpstationer och skyddsvallar för att klara framtida översvämningar.
Det var en kung som satte Kristianstad på kartan. Men det är dess invånare som till stor del utgör staden. Berättelsen om John Nun Milner visar att entreprenörer som vågar ta egna risker kan påverka en hel stads utveckling.
Historien om Kristianstad visar också att staden är i ständig rörelse, liksom vattnet som flyter fram i Helge å.
