Tomas tvivlaren

Nyheter • Publicerad 23 januari 2004

Tomas Andersson-Wij:

Stjärnorna i oss

Annons

(Warner/Metronome)

Har saknat den här sången, visste bara inte hur mycket. Det var så länge sedan Plura var cirkusdirektör på Broadway, Norrköping. Så länge sedan han tonsatte femminutersnoveller om sakernas tillstånd.

"Blues i Sverige" är Tomas Andersson Wijs berättelse. Den handlar om Sverige förr och nu, den handlar om Andersson Wij själv. Och den är Plura-bra – när Plura var som bäst.

Andersson Wij – som växte upp i en frikyrklig familj – har tidigare gjort tre övertygande album. Nu övertygar han igen, men undantaget denna blues (som mer beskriver en sinnesstämning än det musikaliska uttrycket) och finfina "Det skulle inte ändra någonting" får vi snarare en LeMarc modell 2003 än en yngre Plura. Det är stillsamt, melankoliskt tillbakablickande, tvivlande, självbetraktande. Produktionen (Andersson Wij, Robert Qwarforth) ger en ren, öppen ljudbild och kompet är magnifikt följsamt. Men när den ena visan följer den andra känns också avsaknaden av skiftande temperament. Där LeMarc blir skarp i rösten och väljer påhittiga arrangemang, fastnar Andersson Wij – tyvärr – i ett ganska molande tonläge.

Därför lovar "Blues i Sverige" lite för mycket. Men den där enstaka sången är ändå så underbar att den betalar hela skivan.

Anders Mårtensson

SAXO

Så här jobbar Kristianstadsbladet med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.

Annons