"Än så länge har vi bara skrapat på ytan"

– Det är en gigantisk folkfest på arenan, berättar Martin efter hemkomsten från succén i Tyskland.

– Jag var på Hockenheim Ring med ett team som mekaniker för några år sedan, och då drömde jag om att själv få köra tävlingen här en dag.

I år blev drömmen verklighet, mycket tack vare att dragracingkompisen Per-Erik Lindberg från Piteå skulle ned till tävlingen i Tyskland och hade plats över i sin trailer. För resorna är kostsamma, hade Martin inte fått chansen att åka med Piteåföraren hade ekonomin inte klarat en resa till den stora tävlingen.

– Så det är mycket tack vare Per-Erik som jag kunde vara med, säger Lundkvist, som liksom Piteåkonkurrenten tävlar i Competitionklassen.

Men Martin var långt ifrånnöjd med att bara åka dit och vara med.

– Jag vet vilken kapacitet och prestanda det finns i bilen. Klart jag åkte dit för att vinna, säger 27-åringen.

Jo, han om någon borde veta.

Martin Lundkvist har byggt motorn till bilen helt själv.

Det har tagit sin tid, krävt mycket kunnande, engagemang och intresse – men nu kan han sin dragracingbil utan och innan, vilket också är en stor fördel när man tävlar.

– Man vet ju direkt vad det är som är fel om något händer, säger Martin, vars passion för motorer och bilar suttit i sedan barnsben.

Vad är roligast då, att meka eller att köra?

– Både och. Det är enormt kul att jobba med tekniken och utveckla en motor, men det är också grymt kul att köra dragracing.

Är det inte lite trist att åka ned till en tävling typ 100 mil bort, och sen bara få tävla i sju sekunder?

– Nåja, det är ändå sju repor man kör om man går hela vägen. Och som sagt; det är en sådan enorm urladdning att det räcker gott och väl. Man är helt slut efteråt.

Det gäller att vara ganska reaktionssnabb, va?

– Ja, ungefär så. Det är en enorm urladdning, säger Martin.

Både pappa Tomoch farbror Mats håller också framgångsrikt på med dragracing, men att Martin blev intresserad berodde i första hand på att det var några kollegor på jobbet (Momec) i Kristianstad som var engagerade i sporten. Han hängde med en av mekanikerna ut på en tävling, började själv jobba som mekaniker till ett dragracingteam – och började så småningom också bygga sin egen dragracingbil.

– Fast den var en ganska enkel variant, ler Martin.

Under flera års tid följde Martin Lundkvist med ett större dragracingteam som mekaniker. Tre gånger om har han varit med och vunnit EM-guld.

Men nu satsar hani stället på att ta titlarna som förare.

För det är egentligen först nu som Martin Lundkvist börjat tävla på allvar.

Och det har börjat bra, redan i år tog Martin Lundkvist SM-brons, trots att han missade en av de tre deltävlingarna.

– Målet är i stället att vinna SM-guld nästa år. Det finns mer att pressa ur bilen – än så länge har vi bara skrapat på ytan. Det tar tid att köra in sig på en dragracingbil, säger Martin.

Det personliga rekordet satte han i Hockenheim. 7,02 på de stipulerade 402 meterna, med en maxfart på 317 kilometer i timmen. Det är en mycket bra tid för klassen, i europarekordklass, även om Martin inte vill ta de orden i sin mun.

– Äh, jag vet ju inte om det stämmer. Det var personligt rekord i varje fall, säger han.

Nästa mål för Martin Lundkvistär att komma under sju sekunder. Han vet att han kan – och i Tyskland var det ju bara en hårsmån ifrån.

– Lite medvind så hade det gått, säger han med ett leende.

–Man jag är inte orolig. Det kommer att komma.

Om inte i Malmö nästa helg så kanske nästa säsong. Då har ju Martin haft några månader till på sig att skruva bilen till den maximala prestandan.