Ängeln skyddar Sasa från skador

Sasa Todosijevic älskar sin idrott. Handbollen betyder allt – så mycket att han låtit tatuera kroppen i handbollens tecken.

En Kamikazepilot visar 23–åringens roll på plan som "dödspilot" – nummer nio är ett lyckonummer från IF Guif – och den stora skyddsängeln på ryggen ska skydda honom från skador.

– Jag skadade vänster axel säsongen 2000, det året som Guif spelade final. Efter operationen bestämde jag mig för att göra något som betyder någonting för mig. Sedan dess har jag bara haft någon enstaka och lindrig skada, berättar Todosijevic.

Och Kamikazepiloten, hur kom du på den?

– Det var min gamle tränare i Guif som började att kalla mig dödspilot. Med det menade han att jag slänger mig in i luckorna.

Och nian?

– Det är det nummer jag har haft sedan jag var liten. Jag tänkte att jag kanske inte skulle få behålla samma nummer när jag byter klubb, så för säkerhets skull tatuerade jag in numret istället.

I IFK Kristianstad var nummer nio redan upptaget av lagkaptenen Tobias Fredriksson. Sasa Todosijevic fick ta nummer tretton – det klassiska "otursnumret".

– Jag blev i–n–t–e glad när jag fick det numret, skrattar Sasa.

Hur viktig är handbollen för dig?

– För mig är det bara handboll som gäller. Jag får betalt för att spela och då har man ett visst ansvar gentemot sig själv, laget och klubben. Det hoppas jag ska smitta av sig på de andra också. Handboll ska inte bara vara kul. Det måste vara lite allvar också.

Sasa Todosijevic har funnit sig väl till rätta i Kristianstad. Just nu leker livet för den 23–årige mittnian. IFK vinner sina matcher och Sasa har självförtroende. Vid sidan om har han nytt jobb och ny lägenhet.

Det har vänt för Todosijevic, såväl på– som utanför planen. IFK Kristianstad hittade först ingen lägenhet åt honom utan Sasa fick bo två månader hos Lars Lindberg.

– Det blev inte alls som man tänkt sig, men det är smällar man får ta. Jag är samtidigt mycket tacksam att jag fick bo hos Lars Lindbergh, säger Sasa, som ville ha en lägenhet i närheten av idrottshallen och centrum – det fick han till slut, efter två månader, femtio meter från idrottshallen.

– En lagom stor tvåa. Jag trivs hur bra som helst, flinar Sasa, som ändå inte kommer ifrån sitt problem att passa tider.

– Är man tidsoptimist så är man. Jag lyckas fortfarande komma försent till en del träningar. Jag får väl skärpa mig (skratt).

Sasa saknade inte bara fast bostad – han var också arbetslös under lång tid.

– Det dök upp några jobb, bland annat i Hässleholm, men eftersom jag inte hade bil i början brydde jag mig inte om jobbet. Det hade blivit krångel med transporter.

Jobb fick han först sedan knäskadade lagkamraten Anders Andersson sjukskrivit sig från sitt arbete som elevassistent på Fjälkinge skola. Todosijevic har övertagit Anderssons tjänst tills vidare.

– Jag är van vid att jobba med människor. Jag har bland annat jobbat på förvaret på Migrationsverket i Flen, berättar Sasa, som hoppas att han kan få nya sysslor på skolan, när Anders Andersson så småningom återgår till sin tjänst.

– Det är ett jobb med full fart hela tiden. I början kunde man känna sig rätt så seg på träningarna. Efterhand vande man sig. Det är jätteskönt att ha någonting att göra istället för att gå hemma och dra och känna sig oduglig, säger Sasa.

Sasa ger ett gott betyg åt IFK–publiken, liksom Kristianstad som stad, men hemma är och förblir Eskilstuna.

– Eskilstuna kommer alltid att vara speciellt för mig. Det är här jag är uppväxt och det är här jag har min familj. Jag älskar den staden helt enkelt.

Sasa har firat både jul– och nyår i sin hemstad och under tiden har han passat på att träna tillsammans med sitt förra lag, elitserieklubben IF Guif, som han spelade för under åtta år fram till 2003.

– Jag var med på alla deras träningspass. Vi tränade bland annat på juldagen, eftersom de hade match på annandagen (seger mot Djurgården). Det var härligt att träffa mina gamla lagkompisar igen. Många av dem har faktiskt blivit något av en familj för mig.

På tal om familj – Sasas flickvän bor fortfarande kvar i Eskilstuna.

– Det stämmer. Hon kommer att bo kvar i vår, sedan får vi se hur det blir.till nästa säsong. Var jag kommer att spela avgör jag inte förrän efter säsongen. Då får jag ta mig en rejäl funderare. Det kan bli IFK – om de vill ha mig förstås.

Det är knappast troligt att IFK Kristianstad skulle tacka nej till Sasa Todosijevic. Inledningen på säsongen var visserligen trög, precis som för övriga IFK–spelare.

Efter det har Eskilstunagrabben spelat in sig som den skickliga spelfördelare han är. Todosijevic roll ligger främst i att sätta andra spelare i lägen.

– Jag har utvecklats i IFK. Framför allt har jag återfunnit mitt självförtroende. Hela laget spelar en bra och dessutom väldigt rolig handboll. Synd bara att vi tappade så mycket i början, säger Sasa.

IFK förlorade sin allsvenska chans och får trots en stark vändning med fyra raka segrar, inrikta sig på fortsatt spel i division I södra.

– Att det skulle gå dåligt var väntat. Det tar tid att spela ihop ett nytt lag. För egen del handlade det om att vänja sig vid att spela mittnia. Fast visst tappade vi allt för många poäng. Vi får helt enkelt skylla oss själva.

Varför vände det?

– Vi slutade att försöka så hårt och blev mer avslappnade. I motgång kämpar man ofta för mycket och då blir det fel.

Är det Åke Lennartsson, er mentala tränare, eller du själv som har förstått det?

– Det är jag som har förstått det (skratt).

Omstart mot Ystads IF i eftermiddag. Hur går det?

– Jag har inte träffat killarna på två veckor och har ingen aning om hur mycket julmat de kränkt i sig. Men jag lovar att vi ska göra vårt bästa.

FaktaSasaTodosijevic

Ålder:23.

Längd:184 cm.

Vikt:89 kilo.

Familj:Flickvän.

Född och uppväxt:Eskilstuna.

Bor:I en tvåa på Söder i Kristianstad.

Familj:Flickvän.

Position:Mittnia.

Yrke:Jobbar just nu som elevassistent på Fjälkinge Skola (vikariat för Anders Andersson).

Klubbar:HK City Eskilstuna, IF Guif, IFK Kristianstad.