Barndomsvännerna från Osby återförenade i KIK

Idrottsfamiljen Blomqvist känner de flesta till i Osby. Pappa Niclas var en fotbollsprofil på 1990-talet med spel i klubbar som IFK Osby, Lönsboda och Olofström.

Men för sönerna Anton, Albin och Axel var det hockey som gällde. Dock går inte alltid saker som planerat. Både Anton och Albin har fått lägga ned hockeysatsningen. Anton på grund av en ryggskada, i Albins fall var det hjärnskakningar som satte stopp, en historia som har uppmärksammats på riksplanet.

– Anton är med i ledarstaben i IK Pantern och Albin är andretränare i HC Dalen. De finns fortfarande med inom hockeyn, säger Axel Blomqvist.

Bladetsporten träffar den nye KIK-forwarden i ishallen.

Han har precis genomfört sitt första ispass. Tanken var att han skulle ha tränat i tisdags, men så blev icke fallet.

– Skridskorna var i Södertälje, det fanns inga låneskridskor som passade här. Jag har breda fötter och skridskorna är extra hårda eftersom jag är stor och tung. När Södertälje åkte ner till Malmö i dag (mötte IK Pantern under onsdagskvällen), så hämtade jag dem i Markaryd, säger han.

Som sina äldre bröder har Axel varit på andra sidan Atlanten och spelat hockey. Det har blivit spel i både WHL (juniorligan), ECHL (East Coast Hockey League) och AHL. Han imponerade så pass mycket under juniortiden att han odraftad skrev på ett treårskontrakt med NHL-klubben Winnipeg Jets inför säsongen 2013-2014.

I Winnipeg har det blivit både camper och träningsmatcher. Dock har NHL-debuten uteblivit. I somras spelade han och tränade med bland andra den finske supertalangen Patrik Laine.

Men allt är inte glitter och glamour på andra sidan pölen. Inför den här säsongen blev han återigen nerskickad till ECHL samtidigt som en hemlängtan började att göra sig påmind.

– Det kändes tungt med allt. Alla vänner och familj är ju hemma och är knappt vakna när jag är det. Man tappade det sociala, säger Axel Blomqvist.

Han flyttade hem till Sverige. Efter att haft flera anbud från allsvenska klubbar föll valet på bottenlaget Södertälje SK.

– Det var där jag trodde att jag skulle få bäst chans att få spela mitt spel. Det blev inte så. Men det är lätt att säga i efterhand.

Sejouren i Södertälje blev inte lång. Visserligen fick han ett permanent kontrakt efter sin tryoutperiod, men det blev bara sju allsvenska matcher innan samarbetet avslutades förra helgen.

– De tog dit mig för att spela offensiv hockey, men den rollen fick jag inte. Jag fick inte chansen att visa det en enda gång. Jag tycker att jag gnuggade på bra och förtjänade mer speltid. Det är svårt att komma in i matcher när man bara får spela i fjärdekedjan. Sedan så trivdes jag inte så bra i laget, eller i staden Södertälje. I slutet var det inte ens roligt att gå ner till ishallen och träna.

Vilka egenskaper som spelare fick du aldrig visa i SSK?

– Jag är bra med pucken, har bra spelförståelse och är stark och kan täcka pucken. Fast jag är stor så har jag bra händer.

Du har fått en del kritik för att du har haft svårt att anpassa till dig de större rinkarna i Europa?

– Jag hade lite problem med det i början. Här håller man i pucken mer, medan det är mer att skicka in pucken i anfallszon i Nordamerika. Jag känner dock att jag har kommit in i spelet här.

Tänk tanken att KIK skulle gå till kvalserien, då kan ni få möta Södertälje…

– Det hade varit riktigt roligt. Jag känner verkligen att jag vill upp dit och möta dem i kvalserien, det hade varit lite extra tändvätska.

Varför blev det KIK?

– Jag ville hem. Jag är bara 21 år och är fortfarande i början av min karriär. Jag har erfarenhet från träningsmatcher med NHL-lag och AHL. Men samtidigt vill jag få tillbaka glädjen till hockeyn. Jag har haft mycket kontakt med Joel (Persson, back i KIK). Vi har varit bästa polare sedan vi gick på dagis. Vi spelade i samma klubb under ungdomsåren och umgås varje dag på somrarna. Sedan känner jag en del andra spelare i laget. KIK satsar uppåt och det känns skönt att vara här, säger Axel Blomqvist.

Axel Blomqvist är en bjässe, runt två meter lång, men i KIK får han hård konkurrens av både Daniel Andersson och Sebastian Magnusson när det gäller titeln "lagets bjässe".

– Jag är nog längst med någon centimeter. Det roliga är att "Danne" har nummer 21, Sebastian 22 och jag 23. Det hade varit något om vi hade spelat i samma kedja, säger Axel Blomqvist och skrattar.