Duplantis inför EM: Målet är guld

I helgen ska 20-åringen försöka motsvara förväntningarna och ta EM-guld i polska Torun. Detta efter ett fjolår som inleddes med två världsrekordhopp – 6,17 i Torun och 6,18 i Glasgow – och därefter en helt fläckfri sommar med idel segrar. Och så fyra raka segrar i år, med sexmetershopp i tre av dem, bland annat världsårsbästa (6,10) för en dryg vecka sedan.

– Det känns bra, jag har höga förväntningar, jag åker dit för att få jobbet gjort, men tar inte lätt på det. Jag är redo för höga höjder, säger Duplantis på en digital pressträff.

– Det är första gången som jag är tillbaka i Torun sedan rekordet och det blir nog lite sentimentalt. Det känns väldigt speciellt, ungefär som Berlin (där han tog EM-guld 2018). Och så vet jag att det är ett ställe som det går att hoppa högt på.

Han säger att ansatsbanan har "Mondounderlag".

– Det betyder att det är en helt vanlig bana. Det är det som är så speciellt för mig, att det inte är en speciell bana.

Under årets tävlingar har han haft mamma Helena med sig. Men inte senast, i Belgrad, där han hoppade 6,10. Nu till EM kommer pappa Greg, som är hans stavhoppstränare, över från USA.

– Det är bra, han är som en caddie i golf. Det är bra med någon som kan se med andra ögon, se detaljer, jag får höra en annan röst. Det är bra att pappa är med.

Efter att ha inlett året med hopp på 6,01 och 6,03 bröt Duplantis i franska Liévin efter att ha vunnit på 5,86 sedan han fått en känning i låret.

– Det är svårt att förklara vad det var. Det var inget allvarligt, kanske bara att kroppen var trött efter de första tävlingarna. Jag ville inte riskera något.

Han avstod en tävling och var sedan redo för Belgrad. Efter att där ha klarat 6,10 och testat två gånger på världsrekordhöjden 6,19 valde han att stå över ytterligare en tävling, den senaste helgen, för att i stället träna och vila inför EM.

– Jag är hundra procent redo för höga höjder. Det är lite tråkigt att det inte är någon publik. Jag hade velat hoppa inför dem som såg mig i fjol. Och utan publik får man inte samma känsla, samma adrenalinpåslag. Men jag ska inte klaga, jag är glad att vi får tävla.

Han säger att det är lite annorlunda att tävla i mästerskap än i andra tävlingar.

– I mästerskap är målet viktigare än höjden. Huvudmålet är att ta guld.