"Jag är ingen Dr. Phil"

Nyligen tackade Staffan Olsson nej till jobbet som svensk förbundskapten och han har även placerats i THW Kiel - världens kanske bästa klubblag. Men för Bladetsporten berättar Staffan att han stannar i Hammarby åtminstone den här säsongen.

Det var strax före jul som den förre landslagsprofilen gick ut och berättade att han var tvungen att ta en time-out som huvudtränare för Hammarby.

Han var tvungen att genomföra ett hjärtklaffsbyte, en operation som följd av ett medfött hjärtfel som tidigare tvingat honom till en liknande operation vid femton års ålder.

- Först var jag ledsen och deppad och kände att livet var orättvist. Men nu har jag hunnit bearbeta det.

- Det är bra att det upptäcks nu när jag mår bra, även om det var jobbigt när jag fick beskedet, säger Staffan, som kommer att leva med den nya mekaniska klaffen livet ut.

Staffan var sjukskriven i sex veckor - men lagom till slutspelet var han tillbaka.

- Jag coachade laget i de två sista seriematcherna, och jag måste erkänna att jag kände mig ringrostig till en början.

Inte rädd?

- Absolut inte. Läkarna försäkrade att det inte var någon fara att jag kastade mig in i stressiga situationer. Det är ingen fara att brusa upp vid sidan av planen, ler Staffan.

Tur var väl det. Kvartsfinalserien mot Guif var en rysare. Absolut inget för människor med svaga nerver. Eller dåligt hjärta. Hammarby tvingades till en femte och direkt avgörande match mot Guif.

Storfavoriten Hammarby var i gungning mot ett gäng juniorer.

Och experterna, med den förre Bajen-tränaren Magnus Grahn i spetsen, var inte sena att såga de regerande mästarna.

- Helt plötsligt skulle alla hacka och leta fel på oss. Jag köpte inte det, minns Staffan.

Inom gruppen knöt man näven.Den femte och avgörande matchen i Eriksdalshallen gick till förlängning - där var Bajen starkast.

- Det var där vi grundlade SM-guldet. Vi spelade inte bra handboll, men vi vann - och visade en härlig moral. Vi klarade av pressen och det tycker jag var starkt. Guif hade allt att vinna, vi allt att förlora, säger Staffan som rankar klubbens tredje raka SM-guld högt.

- Alla tre har sin glans. Första året slog vi ur underläge. Andra året var vi storfavoriter och spelade stundtals en fantastisk handboll. Nu var vi också favoriter, men skador och annat gjorde att vi inte fick ihop det förrän till semifinalserien mot H43.

- Och sen var det ju faktiskt inget snack. Och det var riktigt skönt att få sista ordet.

Men en fjärde titelkänns långt borta. Hammarby har tappat tunga namn som Michael Apelgren, Nicklas Grundsten och Tobias Karlsson.

- Så ser verkligheten ut. Vinner du tre raka SM-guld så får du vara beredd på att de stora klubbarna ute i Europa får upp ögonen för spelarna.

Hur känns det?

- Det är naturligtvis trist för Hammarby och för svensk handboll, samtidigt gläds jag med killarna. Jag vet hur hårt de har fått jobba för de här proffskontrakten.

Hammarby har ersatt tungviktarna med talanger.

Från Cyrus har man hämtat mittsexan Fredrik Pettersson. I Eksjö har man hittat Fredrik Kreutz.

Dessutom återvänder Jimmy Karlsson till Stockholm efter en utflykt till IFK Trelleborg.

- Hammarby kan inte locka med pengar, det handlar i stället om chansen till individuell utveckling, säger Staffan, och nämner Albin Tingsvall.

- Han har gått framåt enormt sen han kom till Hammarby. En ödmjuk kille som kommer att vara en riktigt vass elitseriespelare om ett par år.

Talanger som på sikt ska lyfta Bajen igen. Men Staffan tror trots allt på en topplacering även nästa säsong.

- Vi har fortfarande en stark niometersuppställning med Patrik Johansson, Fredrik Larsson och Daniel Båverud. Problemet blir bakåt.

Det viktigaste för Hammarby var att man fick behålla Staffan. Som tränare har han bevisat att han kan utveckla och lyfta talanger till riktigt bra spelare.

Svenska Handbollförbundetville att Staffan skulle ta över förbundskaptensjobbet - men det ville inte Olsson.

- Tanken var att vi skulle vara två klubbtränare som delade på förbundskaptensjobbet.

Och?

- Det kan jag köpa, men däremot tycker jag inte att förbundet har en organisation som klarar av allt arbete runt omkring landslaget. Jag var osäker på om jag skulle hinna med båda uppgifterna, säger Olsson som led med spelarna efter OS-missen.

- Det knöt sig totalt mot Island.

Varför?

- För att svara på den frågan måste man vara inne i gruppen, men jag är samtidigt övertygad om att gruppen vet mer än vad den vill berätta.

Det är något som inte fungerar?

- Kemin är säkert inte 100, men för att peka på felet så måste man som sagt vara inne i gruppen, menar Olsson.

Och du kände inte dig lockad att ta dig in?

- Ha, ha, jag är ingen Dr Phil. Nä, det där får någon annan ta hand om.

Vem då?

- Namnen som diskuteras i tidningarna är alla bra. Kent-Harry, Magnus Andersson och Ulf Schefvert.

Men dom har ju tackat nej?

- Jo, jag vet, men det finns många duktiga handbollstränare i Sverige. Det blir säkert en bra lösning.

Staffan Olssons namnvar även uppe när THW Kiel sparkade demontränaren Zvonimir "Noka" Serdarusic. Men det blev islänningen Alfred Gislason.

- Kiel ringde och hörde sig för om jag överhuvudtaget var intresserad om Gislason skulle tacka nej.

Och?

- Nä, det blev aldrig mer. Gislason tog jobbet och det är den bäste tränare Kiel kunde fått. Det känns verkligen som rätt man på rätt plats.

"Noka" var din mentor. Vad händer nu?

- Jag hade Noka som tränare i sju år, och det stämmer att han har fungerat som bollplank åt mig de senaste åren. Nä, jag tycker det var trist att klubben och Noka skildes på det här sättet, och det har jag sagt till båda parter.

Vill du träna Kiel i framtiden?

- Jag vet ärligt talat inte. Jag har ett år kvar på kontraktet med Hammarby, och därefter får jag utvärdera vad jag vill. Jag har inte bestämt mig om jag ska satsa på en tränarkarriär i framtiden.

- Men man ska aldrig säga aldrig. Barnen blir äldre och det är möjligt att jag och frugan sticker ner i Europa och tränar en klubb. Vi får se.