Kaptenens OS-laddning: japansk metal och bad

Att musikälskaren Peter Gerhardsson just nu läser "Vardagar 5", den femte delen i Ulf Lundells dagboksromanserie, förvånar ingen. Kanske mer då att han nyligen plöjt "Ikigai", med undertiteln "den japanska livskonsten till ett långt och lyckligt liv", inför OS i Tokyo.

Boken försöker bena ut varför japanska människor, i synnerhet invånare i byn Ogimi på ön Okinawa, blir så gamla – och till synes lyckliga. Utgångspunkten är begreppet "ikigai", som enligt författarna Hector Garcia och Francesc Miralles, grovt kan översättas med "lyckan i att alltid vara upptagen".

Det tilltalar Gerhardsson, som inför fotbollslandslagets OS-turnering omfamnat flera av de tio reglerna för ikigai som listas i boken.

– Det är mycket i den japanska kulturen som jag tycker är intressant. Bland annat det här att man har väldigt många som blir över 100 år, så den delen har jag försökt anamma, genom att bland annat bada badkar, lyssna på musik och äta 80 procent av maten. Det finns kulturella intressen som tilltalar mig. Sedan hade man önskat få se ännu mer när man är här, men det får vi leva med, säger Gerhardsson med anledning av de stränga coronarestriktionerna.

TT: Vilken är din OS-musik, som du lyssnar på i badkaret?

– Jag har kört lite japansk metal, ett band som Fredrik Strage tipsade om i tv för några veckor sedan, som heter Lovebites. Det är ett gäng tjejer som kör lite Metallica-pop. Det är inte min grej egentligen kanske, men jag satt och kollade på lite videor och så. Sedan fanns det någon japansk garagerock som jag också lyssnade in mig på, som hette Teke Teke. Jag försöker få in lite vad de har för kultur och musik här.

Frågan är om de svenska spelarna kommer att märka av några nya japanska drag hos sin förbundskapten under turneringen i Tokyo.

Barcelonaanfallaren Fridolina Rolfö skrattar när hon får frågor om Peter Gerhardssons senaste intresse.

– Haha, ni har fått ta del av det också?

– Nej, han har inte blivit någon japansk ledare, han är fortfarande sig själv, säger Rolfö.

Men hon kan inte annat än att uppmuntra Gerhardsson, även om spelarna själva knappast kommer ta efter ikigai-filosofin.

– Han är nog ganska öppen och vill gärna lära sig nya saker och kulturer. Det är en öppen människa. Och jag tror att han vill dela med sig av det han läser och ser till oss, och att kunna ta influenser från andra kulturer.

– Men jag tror inte att vi kommer äta 80 procent av maten, som man ska, vi går nog på 120 i stället.

Det håller Peter Gerhardsson givetvis med om. Men det finns ändå delar som kan tillämpas på fotbollen, tror han.

– ”Ikigai” handlar mycket om ett välmående och det går väl in i mycket av det som jag tycker att ledarskapet handlar om. Man pratar väldigt mycket om att gruppen ska fungera, men för mig har det alltid varit individerna som måste fungera i första hand. Där är vi olika och det måste vi kunna acceptera. Och att man går till sig själv för att må bra och för att fungera, och på sätt blir en tillgång till en grupp, och inte en belastning, säger Gerhardsson.

En annan lärdom som han tar med sig från boken är tanken på att arbete inte nödvändigtvis måste följas av pension. I stället kan målet vara att hitta ett kall, något som man vill hålla på med tills man dör.

– Jag tycker att det är häftigt att man, vad jag förstår, här i Japan inte blir pensionär. Det är många äldre som jobbar vidare långt upp i åldrarna. Det där har något, att man har en målsättning att trivas och må bra.

TT: Betyder det att du nu har för avsikt att sitta som förbundskapten på livstid?

– Haha, det vet jag inte. Men jag tycker att det är tilltalande. Jag pratade med min mamma som är 84 och jättepigg. Hon kan ångra att hon inte jobbade vidare, för det fanns den här pensionsåldern när hon skulle gå. Det blir lite att man hamnar i ett läge där man kanske inte alla gånger väljer det själv.

– Jag vet inte hur det blir när det gäller förbundskaptens- eller tränarjobb. Men jag skulle se det som väldigt fattigt om jag inte fick behålla intresset för fotboll och ledarskap i många, många år till.