Kritiserade stjärnan: "Det är jag mot världen"

Fotbollsstjärnan Nadia Nadim vandrade med lätta steg över fotbollsplanen på stadion i Helsingör under det danska landslagets första samlingsdag inför EM i England. Nu skulle 34-åringen för första gången förklara varför hon valt att verka som ambassadör för herr-VM i Qatar.

Ett mästerskap som omgärdats av korruptionsanklagelser i ett land där drygt 6 000 gästarbetare rapporterats ha dött i samband med byggnationen av VM-arenorna.

– Det är en jättestor möjlighet att göra en skillnad, sade Nadia Nadim, en av Danmarks stjärnspelare i fredagens EM-premiär mot Tyskland, utan att darra på rösten.

– Som en kvinna med muslimsk bakgrund kan jag visa att kvinnor gärna får gilla fotboll och att de har samma rättigheter som män.

Det har gått drygt 22 år sedan Nadia Nadim för första gången satte sina fötter på dansk mark. Tidigt på påskdagen 2000 klev den då elvaåriga Nadia, hennes mamma och fyra systrar ut från lastutrymmet på en lastbil. Vägen utanför Randers i Danmark var öde och även om den ursprungliga planen var att chauffören skulle köra familjen till släktingar i England var flykten från Afghanistan äntligen över.

– Jag hade aldrig hört talas om Danmark, men just då spelade det ingen roll. Med största sannolikhet var vi i säkerhet och vi var borta från kaoset, sade hon för några år sedan i Danmarks radios (DR) dokumentär "Nadia Nadim anfaller".

I Afghanistan var familjen en del av överklassen i huvudstaden Kabul. Pappan var general i militären och mamman var lärare och kvinnorättsaktivist, men allt förändrades när talibanerna grep makten under 1990-talet. En kväll kom pappan aldrig hem. I åtta månader for mamman runt i landet och letade efter sin make, men senare kom det fram att han avrättats av talibanerna redan dagen efter han togs till fånga.

Några år senare flydde familjen hemlandet och Nadia Nadim tror att det hade varit en fara för hennes eget liv om familjen hade varit kvar i hemlandet.

– Jag vill inte böja mig för någon. Som kvinna kan man inte ha den attityden i Afghanistan.

I det nya hemlandet blev fotbollen en fristad och trots att hon under tiden på flyktingförläggningen tvingades spela med begagnade skor i fel storlek uppvisade Nadia Nadim tidigt en talang för sporten.

– Jag slipper att tänka på att det som skedde med min far och att familjen tvingades fly. Jag visste inte vad som skulle ske, men bara att vara där utan att något kan hända mig, sade hon i DR-dokumentären.

Det tog åtta år innan Nadim fick danskt medborgarskap. 2009 blev hon den första spelaren i damlandslaget med utländska rötter och nu står hon noterad för 100 landskamper. Hon är stolt över att bära den rödvita landslagströjan, samtidigt känner hon inte igen det Danmark som tog emot familjen Nadim i början av 2000-talet.

– Debatten och retoriken som har varit de senaste åren om invandrare och så kallad danskhet irriterar mig. Det sårar mig. Det är medmänsklighet, solidaritet och tolerans som definierar danskhet för mig. Men den är helt enkelt inte så tydlig längre. Och det är sorgligt, sade hon 2017 i en intervju med Danmarks radio.

Där och då tyckte hon att Danmark skulle lära sig av Tyskland och Sverige.

– Du ser också fler spelare med annan etnisk bakgrund i de landslagen. Och det är bland annat för att de samhällena är mer inkluderande. Jag tycker om att man accepterar andra kulturer och lär sig av dem. Och det får man säga att Tyskland och Sverige gör. Se på Zlatan Ibrahimovic. En av världens bästa anfallare.

Just Ibrahimovic har varit en stor förebild för Nadia Nadim under karriären och hon har med sin frispråkighet och bakgrund beskrivits som en "dansk Zlatan". För hon har alltid gått sin egen väg – även utanför fotbollsplanen.

Nadim påbörjade en läkarutbildning 2009 och trots att hon i många år har verkat som utlandsproffs i klubbar som Manchester City och Paris Saint-Germain tog 34-åringen examen i början av 2022.

Några månader senare kom nyheten att hon valt att bli ambassadör för herrarnas kontroversiella VM i Qatar. När Nadia Nadim i Helsingör försvarade sitt beslut framhåll hon att hennes historia kan göra en verklig skillnad för flickors och kvinnors rättigheter i såväl Qatar som övriga länder i regionen.

Hur det ska gå till rent konkret?

– Genom att bara vara mig själv.