Landslaget utbuat efter 0–0 i Malmö

– Två små steg innan det stora allvaret, sade spelaransvarige Marcus Allbäck när han intervjuades på planen inför landskampen.

Nästa tas mot Wales på Friends på söndag. Helst kan vi tala om rejäla kliv när det EM-genrepet summeras. Det behövs nämligen, både individuellt och kollektivt.

Negativa besked är nödvändigtvis inte dåliga besked. Några av testen mot Slovenien föll inte väl ut. Det är ju så med test, själva vitsen med dem.

Det mest överraskande draget i startelvan var förstås att placera den offensivt inriktade mittfältaren Jimmy Durmaz som vänsterback. Hamrén kan försvara valet med att varken Martin Olsson eller Ludwig Augustinsson var tillgängliga och någon måste ju spela vänsterback, trots allt.

Men samme Durmaz petades som yttermittfältare i play off-returen mot Danmark då Hamrén valde en hängsel- och livremstaktik och lär knappast vara ett alternativ i backlinjen när det blir skarpt läge. Inte för att han var svag mot Slovenien, mer för att Slovenien inte är Irland, Italien eller Belgien.

Durmaz är en bollspelare och levererar alltid något framåt, men defensiven är inte av samma kaliber.

Det centrala mittfältet med Pontus Wernbloom och Oscar Hiljemark hade även det en touch av "man tager vad man haver". I en perfekt värld väljer Hamrén Oscar Lewicki eller Albin Ekdal bredvid Kim Källström. Helst redan mot irländarna i Paris den 13 juni eller ännu hellre redan mot Wales. Ingen i den trion kunde, ville eller fick spela i Malmö.

Wernblooms begränsningar som konstruktiv innermittfältare är väldokumenterade. Du vet vad du får av honom, hårt nedbantat det här: bollvinster varvat med bortslagna passningar.

Hiljemark, en gång kallad "framtidens mittfältare" av Hamrén, såg spänd ut. Den här matchen var viktigare för både honom och landslaget än en ny uppvisning av hockeytacklingar från Wernbloom. Det här var hans chans, men det var länge mer ett nja än ett ja över insatsen. Efterhand växte han in i sin roll och avslutade starkt.

Och framåt? Med Zlatan Ibrahimovic på bänken och Marcus Berg just influgen från Aten saknade Sverige den troliga toppduon i EM-premiären. Att det skulle slå gnistor om konstellationen John Guidetti och Isaac Kiese Thelin var att begära för mycket.

Emil Forsbergs ben har i alla fall kvar kvickheten och energin efter en lång säsong i tyska andra bundesligan.

I pausen bjöd Zlatan-kulten på ett nytt inslag när stadens store son hyllades för att han för två år sedan nådde 100 landskamper. Allt går uppenbarligen att sälja in kring Zlatan numera och för många i publiken kanske det blir det bestående minnet.

Trelleborg borde hitta på något liknande för Andreas Isaksson. Veteranmålvakten spelade sin 129:e landskamp och många fler blir det inte eftersom han slutar efter EM.

Han var för övrigt bäst på planen. Räddningarna när Roman Bezjak rann igenom i första halvlek gav laget något att bygga vidare på efter pausen. Då klev Durmaz upp på mittfältet, Sebastian Larsson ned som vänsterback, Pontus Jansson in som mittback bredvid Andreas Granqvist och Victor Nilsson Lindelöf fick 45 minuter som högerback.

Dessutom kom Erkan Zengin in för Forsberg.

Det hände lite mer, men inte mycket. Guidetti försökte placera in en bredsida i krysset och en nick i ena hörnet.

Han missade målet i båda fallen.

Sista möjligheten fick Marcus Rohdén, som inte är med i EM-truppen, men Vid Belec parerade.

TT