Marcus Nilsson: Marcus Nilsson: ”Beta” måste röra om i den offensiva grytan

KDFF har gjort tio mål på sju matcher, det är tre färre än fullpoängaren Piteå (sju raka segrar) och hälften av tabelltvåan Rosengårds målproduktion.

Men lagen under KDFF är inte heller några målmaskiner. Uppstickarlaget Växjö DFF och regerande mästaren Linköping har bara gjort åtta mål vardera medan tippade topplaget Göteborg har gjort sju mål på sju matcher.

Det kunde ha varit sex, om inte KDFF släppt till i den 89:e minuten i söndagens stekheta (rent vädermässigt) drabbning på Valhalla IP.

Men trots det baklängesmålet så är det inte det defensiva arbetet som är problemet i KDFF.

Backlinjen med Josefine Rybrink, Sif Atladottir, Mia Carlsson och Therese Ivarsson står allt som oftast rätt och håller hög allsvensk klass.

Nej, det är framåt som det brister för KDFF. Att backen Therese ”Tozz” Ivarsson har gjort hälften av lagets mål så här långt säger en del. Och man kan inte b-a-r-a förlita sig på fasta situationer och att ”Tozz” ska kriga in bollarna.

Efter matchen mot Göteborg var Elisabet ”Beta” Gunnarsdottir inne på att man gör fel val alldeles för ofta när man börjar närma sig straffområdet. ”Beta” menade att man väljer att ta skott i stället för att vara lite kylig och avancera lite till för att på så vis skapa ett bättre läge.

KDFF-tränaren pratade också om att man måste vara skarpare i straffområdet och när hon sa det kändes det som att hon prickade helt rätt i sin analys.

KDFF ä-r för lama i den offensiva boxen och man saknar en riktig killerforward. En som bara köttar på, plöjer fram vägen för både sig själv och sina lagkamrater och som är vass i avsluten.

Mot Göteborg hade Therese Ivarsson – vem annars? – en riktigt het chans när hon sköt utanför i första halvlek, men sedan dröjde det till 73:e och 75:e minuten innan Mia Carlsson var nära två gånger om. Och det första läget var på en frispark.

KDFF måste hitta ett sätt att spela där man skapar fler heta chanser i själva spelet.

Ogonna Chukwudi gör ett bra jobb där framme men hon känns inte som en renodlad anfallare och speciellt inte när hon får sina lägen.

Både denna och förra säsongen har Chukwudi bränt ”femtielva” målchanser och det är knappast någon tillfällighet.

Och här kan man också applicera ”Betas” snack om skarphet. Chukwudi är bra på mycket, men hon är inte skarp i boxen och det är precis den egenskapen som KDFF saknar i dagsläget.

Jag hade hellre sett att Chukwudi konkurrerat om platserna på kanterna i stället för platsen topp, men grejen är den att KDFF inte har någon naturlig topp att ersätta Chukwudi med.

Belgiskan Tine Schryvers verkar vara långt från toppformen i dagsläget –hon blev inte ens inbytt mot Göteborg – och hon känns inte alls aktuell som någon offensiv frälsare.

Men på något sätt tycker jag att ”Beta” bör röra om i den offensiva grytan.

Och har hon inga kloka idéer får hon väl slänga upp den målglada ”Tozz” i anfallet igen.

Till sist.

Ska Piteå verkligen gå och göra en Leicester? Ingen hade räknat med att Piteå skulle konkurrera om ett SM-guld i år men efter sju omgångar står man på maximala 21 poäng. Och när man såg vändningen mot Linköping i fredags så fick man den där känslan man hade när alla bollar studsade Leicesters väg under Premier League-säsongen 2015/2016:

”De tar minsann det här”.