Martinsson och KFF gjorde det omöjliga det omöjliga...

Semifinalen mellan storebror och lillebror – Kristianstads FF och Nosaby – höll på att sluta med en brakseger för lillebror. När Nosabys Anders Hansson gjorde sitt tredje mål i matchen och förde fram Nosaby till 5–1 i början av andra halvleken var det många – för att inte säga alla – som hade räknat bort KFF från finalen. Nåja, inte alla. Inte Peter Martinsson.

– Vi visste ju att det kan gå snabbt här inne, vi gav aldrig upp utan bestämde oss för att press högt upp i plan och göra vårt bästa för att komma i kapp, säger Martinsson, som hade inlett KFF:s målskytte i den första halvleken.

Martinsson gjorde fyra raka mål vid ställningen 1–5 och innan vi hade hajat vad som hade hänt lyste det 5–5 på anslagstavlan.

– Det lossnade ordentligt där, flinade femmålsskytten efter semifinalsegern mot Nosaby. Martinsson var het som Robinson–solen och ett tag kändes det som om det skulle bli mål varje gång Martinsson tog klivet in på golvet. Avgörandet i sudden–death överlät dock Martinssons till sin radarkompis Emil Nilsson.

I Nosaby var det upprörda känslor efter matchen. Det som orsakade det hela var domaren Jörgen Perssons beslut att ge Nosabys frispark till KFF eftersom ingen i Nosaby gick fram för att slå frisparken.

– Domarna måste ha en högre nivå när man kommit så långt fram i turneringen. Man måste ju ha en spelare vid bollen för att kunna slå frisparken, dom kan inte bara blåsa åt andra hållet helt plötsligt, menar Stefan "Messer" Andersson, tränare i Nosaby.

– Jörgen gjorde rätt som gav frisparken till KFF, det var ju ingen som ville slå den, säger domarbasen Mats Olsson och försvarar kollega Perssons domslut.

För Nosaby var det andra året i rad som laget åkte ut i semifinal efter sudden death.

– Någon jäkla gång trodde jag att det var vår tur att ha lite flyt…men vi får samtidigt skylla oss själva. Man får inte tappa en ledning med 5–1 i en semifinal, suckar "Messer".

Marcus Nilsson